Får kasta första stenen, sägs det.

Jag kom precis hem från en lång promenad med en sovandes Max i vagnen och Winnerbäck i öronen, samt en jäkla blåst som verkligen höll mig vaken. Jag funderade då över hur det kommer sig att vissa människor anser sig ha rätten att yttra sig och kränka andra. Man kan säga vad man vill om bibeln men en sak är säkert och det är att det finns många bra citat därifrån och fler människor borde ta till sig dom. Jag tänker på det jag skrev tidigare om min klass från gymnasiet. Därefter hände något jag aldrig hade anat, av dessa människor som aldrig brydde sig om mig då så söker dom nu upp min blogg och läser om mig här,vilket känns konstigt i sig. MEN det intressanta är att tre stycken från klassen har hört av sig till mig på olika sätt, en som förnekade allt och sa att jag nackade skit, en som bad om ursäkt för det som hände och en som aldrig hade förstått att jag kände som jag gjorde men kunde ändå förstå att jag kände som jag kände och bad om ursäkt för den tiden. 
   Jag är inte ett dugg förvånade över deras svar och vad ska man säga jag tackar för era kommentarer och hoppas att jag aldrig någonsin behöver ha med er att göra igen. Visst människor ändras, endel till det bättre endel till det sämre och endel kommer aldrig att ändras.

Jag ska säga som jag brukar göra. Jag är så glad att jag är den jag är idag och att jag har så mycket att vara stolt över. Älskad av min sambo, av Max, av resten av släkten och massor med vänner.