Alla helgons afton?
Och ikväll ska varenda kotte utpå krogen och uppföra sig som spela Allan.
Alla utom helgonet Clara, hon har tillbringat dagen med sin familj och ska nu åka hem till sina arma föräldrar och äta middag där, för Johan ska ut och leva rullan med sina grabbar, något jag självklart unnar honom eftersom senast dom sågs var i somras.
Så oavsett om ni är heliga som få eller så djävlar så glöm inte bort att tända ett ljus för någon som saknas hos oss på jorden. Vi har nu tändt ljus på graven för min mormor, farfar, Åsa, gammelfarmor Inez, Johans farfar och min farmor.
Lördag morgon, tyst i hela huset.
Och här sitter jag och har ont i ryggen för att jag har bara kunnat sovit på rygg eller högra sidan, inte den vänstra för att gör jag det så spänner det i hela armen efter sprutan igår. Men så insåg jag att det var inte så dumt att själv få chansen att som småbarnsförälder själv få den där dumma sprutan och må sådär halv pissigt efter i några dagar,precis som det är för dom små när dom får alla sina vaccin på BVC. Kommer ihåg när Max fick sitt första vaccin, direkt efter så åkte vi till Hemsebadet för att bada med mammagänget som hyrt bassängen. Han var ju sig lik, men nu när jag själv sitter här och känner mig i armen som man borde känna sig efter en match med Mike Tyson som bara slagits på min ynka lilla arm i en timme. (och då hör jag dom vanliga orden eka i mitt huud, "men clara.... riktigt så var det väl inte..." nja, kanske inte riktigt så illa men nästan iaf.
Johan lagade ju mat till mig igår och jisses vad gott! Det var en höstgryta och en makalöst god efterrätt.
Vi hade planerat att vi skulle ta efterrätten i lugn och ro men det tyckte inte Max.... Under sen eftermiddag tyckte jag att han började bli varm och så kollade vi tempen, japp jag hade rätt 38,5.... I med alvedon och sen bara inventa vår vanliga Max. Undertiden somnade han i min famn, DET blev droppen för den kvällen för sen höll han igång som en galen friskis och svettisledare, så vi fick äta efterrätten i omgångar och när klockan var halv elva somnade han, då var vi så slut efter hans hålligång att vi somnade med. DET är livet som småbarnsförälder det...
(vi gissar på att det var tänder på G)
Såhär ynklig var jag när jag kom ut i väntrummet igen efter
att jag fått meganålen Orvar i armen.
Efterlyses bebis!
Han såg ut såhär och nu är han spårlöst borta,
istället finns nu hemma ett barn som springer
runt och gör hyss hela dagarna.
Fixarfredag
Självklart kommer en lista på några av sakerna:
Tvätta/städa bilen prio 1!!
Åka till sjukan för att få vaccinet, Johan ska hålla min hand och Max ska hejja på.
Köpa garn till mitt projekt.
Ut i skogen och plocka lite av naturen.
Handla mat...
Städa hemma.
Storskrubbning av hela familjen.
Leka med Max.
Gå en promenad.
Dessutom så ska Johan laga trerätters till mig ikväll så jag ska hålla mig borta från fem så han får fixa i lugn och ro, se så fram emot hans hemliga meny.
Superdupertrupervaken
Stora häxan.
Alla andra trippar runt tyst och försynt på visningarna men inte hon, vad är felet med att visa lite hänsyn?? Att vänta på att ett annat par kollat klart i ett rum istället för att komma in och gorma om ditten och datten.
Nej, schaaaas dumma häxan schaaas!!!
The word of the day.
Max numera bara bubblar ur sig ord och det är lika kul varje gång det kommer något nytt ur munnen på honom. För det mesta är det bara "muslimsk bönutroparesnack" och det är tur att han har ett så bra kroppsspråk för det hjälper massor. Men det är klart jag ska dela med mig av hans språkliga sida.
mamma
pappa
tack - tatt
ko - mmmmmm
gris - *fnys med näsan*
vatten - atte
bil - brum brum
kissa - sssss
mormor - momma
Julia
Hanna
Wille
titta
Nej
lampa
ljus - ys
Där -dää
Oj - oooooj
Ja nu har jag säkert glömt en hel några av orden som brukar ploppa ut men det spelar inte så stor roll, för just nu känns det som att vi har "the word of the day"
På beställning kan han även blåsa, speciellt ut ljusen. Han kan peka på olika saker vi pratar om. Och bara nämner man ordet bad så springer han in till badrummet och ställer sig vid badkaret. Han förstår när man göra något knasigt, tex så satte jag hans badbyxor på hans huvud häromdagen och jisses så han skrattade. Han kan flörta. Han kan spela teater till 1000 om något går emot honom. Han klättrar upp i soffan hela hela tiden,trots att han inte får. Han sover hela nätterna, men vill sova hos oss på morgonen. Sjunger jag på en låt med paus i så trallar han på för glatta livet efter mig och så blir han tyst när jag sjunger och så gör vi samma sak om och om igen.
Max redo för att gå på stan.
Måbraväggen.
Jag har en sak som alla borde ha. Jag har en måbravägg i badrumsskåpet som gör mig precis lika glad varje gång jag öppnar skåpet. Där inne sitter minnen, vänner, familj, visa ord och två Hälge från tidningen. Ett riktigt bra tips för att bli på bättre humör varje dag.
Allt eftersom kommer nya saker upp på väggen.
Min kära systrar och jag för mängder med år sen.
Två Hälge dagarna efter sig i tidningen.
Detta fina kort kom på min födelsedag av min goa Cattis som kramar mig
på bilden.
Mitt diplom från simskolan, först satt det i sommarstugan i flera år sen
hamnade det här.
Ett fint kort med fina ord från mina gamla elever.
I LOVE MAMMA MIA!
Näst bäst efter Kristina från Duvemåla.
Bästa låten på fiol, man blir ett med fiolen när man spelar den.
Där fick ni se en del av min måbravägg,
så istället för att ha gamla minnen i kartonger och på andra gömda ställen
så sätt upp dom och njut av allt du har.
Veckans dilemma.
Jag snubblade över en blogg där en kvinna berättar öppet om hur det är att föda barn och allt där till. Hon säger att hon skriver för att när hon själv var gravid sökte hon sanningen och inget annat än sanningen om hur det är att föda barn. Min fundering är då varför ska hennes historia säga något om hur det är att föda barn, hon är ju faktiskt bara en av alla jordens mammor som fött barn och jag betvivlar att alla bara för att man läser om hur andra har haft sina förlossningar så kommer man förstå hur det kommer bli den dagen man ska till att klämma ut ungen. Självklart tror jag det är bra att som gravid att ställa in sig på att det kommer göra satans-jävla-skit-ont men att berätta om allt i detalj tror jag inte gör så många lyckligare, bara skrämda.
Själv hade jag en av jordens genom tiderna segaste förlossning (enligt mig själv), jo jag mådde pyton och kände efteråt att "jag är fan värdelös på att föda barn". Det tog mig flera månader att komma över denna hemska upplevelse, men varken under min bearbetning av det hela eller efter har jag aldrig känt att det är något jag ska i detalj berätta om för andra människor, speciellt inte gravida och för tjejer som ännu inte fött barn. Visst är det det största som händer i livet och jag förstår av den anledningen att det är många som vill dela med sig av sin/sina berättelser, men då handlar det om finess att veta när det passar sig att dra sina berättelser om blod hit, spya dit, sprickor och lustgas till 1000. Att prata om det i personalrummet bland folk som inte har barn är ett sådant ställe där det inte passar sig,enligt mig. Dom som inte har fått barn har också rast och rätt att sitta i fikarummet utan att bli äcklade av allt snack som krystande och sugklockor. Vad vet vi om deras inre känslor och tankar, om förlossningsrädslor eller om dom är ofrivilligt barnlösa och har försökt i flera år. Det är ingen rättighet man har som förälder att berätta om allt som hände den stora dagen. Varför räcker det inte att bara säga om någon frågar mitt i kaffet hur man hade det att "jo det gick som på räls" eller "nja, det var ingen dans på rosor direkt". Det brukar räcka för att folk ska förstå. Sen kan man dela hela storryn en annan gång när det inte finns andra i närheten som inte fött barn.
Jag har inte skrivit någon förlossningsberättelse pga att den skulle bli för lång, helt ärligt. Jag har börjat flera gånger men jag blir aldrig klar, timmarna på förlossningen var så många. Men skulle jag någon gång berätta så skulle det stå med stora bokstäver "MEN DETTA ÄR MIN HISTORIA OCH BARA MIN!". För jag förstår att förlossningar som min är lika vanliga som det finns barn som föds i bilen till BB och dom är inte många. Så därför skulle jag aldrig vilja ge sken av att det är så "en förlossning går till". Det är lite som att säga att "Nej flyg inte till Bromma med Gotlandsflyg, när jag gjorde det så var det massor med luftgropar och så var killen bervid mig full."
Fattar ni var jag vill komma?
Nå vad tycker ni, är det jag som överreagerar eller håller ni med om att förlossningssnack passar sig inte på alla platser?
Dags för söndagsfilm.
Idag är det min vecka och nu sätter vi igång med våran söndagsmysfilmkväll. Vilken som är dagens film får ni veta imorgon.
Max lilla spis
Precis innan sommaren köpte jag denna spis på en loppis för 20 kr. Rena rånet. Men då var Max förliten men nu så var det dags för at ta fram den, han älskar att "laga mat" i våra kastruller medan vi lagar mat, så nu kan ha få pyssla med sin alldeles egna lilla spis. Dom fina svamparna, moroten och brödskivor och gud vet allt köpte vi på en leksaksoutlet i somras, dom tillhörde en hel spis som vi tyckte var fånigt liten och konstig,men att priset var så bra att vi behåller bara tillbehören och lämnar spisen till korset.
Bon apetite!
Älskade lilla skitunge.
Jag är berädd!
Läste precis på aftonbladet om att baconfebern verkar va på g nu och jag är redo, come and bit me! För att nästa vecka kommer jag vaccinera mig så det heter duga! Kom på att jag nog tillhörde "riskgruppen" eftersom jag har astma och som jag brukar säga "andas bör man..... annars dör man...".
Fredag morgon.
Från kontor till barnrum
Såhär såg det ut innan vi fixade till och gjorde ett rum till Max, det är inte stort men det duger sålänge.
Bilder på "nya" rummet kommer snart.
PRAO
Så nu kan jag lova att min buskorv sover som en stock och jag hoppas att han tänker sova en bra stund nu så jag får en stund för att bara ta det lugnt och göra sånt jag gillar. Det vill säga, sitta vid datorn, äta mandariner, plocka lite och sitta vid datorn igen.
Ikväll har vi THE GREATEST LONDRYDAY EVER..... Gissar på åtta maskiner. Men jag gillar våran tvättstuga med en enkel anledning och det är att där står en radio som säkert stått där sen tvättstugan byggdes på 70-talet och den är så dålig svår att byta kanal på så jag har gett upp rix fm för radio gotland. Detta resulterar i att efter varje tvätt känner jag att jag lärt mig något nytt, en känsla man sällan känner på rix. Därför skulle jag aldrig bråka med Johan om att han istället skulle tvätta,utan istället får han vara kvar i lägenheten med Max och så får jag en lugn stund med radio gotland och ludd i torktumlaren.
TRÖTT!!!!
NY VAGN!!!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig jag är så lycklig hela långa veckan ut! Dessa fina rader sjöng Tommy i Pippi Långstrump. Och lite den känslan har jag just nu, mot alla odds. För allt som hänt idag har verkligen två sidor.
Jag gör en lista som vanligt.
• Jag sov som en kratta inatt, jag som alltid annars sover som en stock... Så varför klaga över en ynka natt....
• Max sov till klockan nio, så vi fick så vansinnigt brottom till babysimmet eftersom jag överalat Johan om att han skulle ta bilen idag. Det blev till att halv springa till GEAB där badet började 10:10, vi hann kan jag meddela, men det var på det berömda håret....
• Sen badade vi och Max skötte sig infernaliskt bra, jag var så stolt. Där har jag faktiskt inget att klaga på, förutom det VÄRDELÖSA omklädningsrummet...
• Därefter gick vi hem till mina föräldrars hus för att hålla deras hund Wille sällskap och träffa Hanna som också skulle dit. Max sov bara en kortis i vagnen och höll sen full rulle, tills han somna igen... Sen vaknade han och kissade igen som blöja,vilket han bara gjort en gång tidigare. Så det fick bli ett akutbad i badkaret, sen kom Johan och räddade oss med en ny blöja....
• Där efter vänder turen, eftersom Jenny på Babyproffsen hade tidigare under dagen ringt och sagt att vi kunde komma in med våran vagn och så skulle vi få den nya. Hela den historien drar jag en annan dag.... Och när vi kom in där så stod vår nya vagn där och väntade på oss. Så nu har vi än en gång en ny vagn.......
•Kom hem alldels för sent för att hinna med aerobicen som Tessan hade idag och som jag sett fram emot hela dagen, men det fick bli vårlök och broccolisoppa med toast istället....
• Nu vill Max bara vara med mig och är inte ett dugg intresserad av Johan, tror det hänger ihop med att Johan är iväg mycket mer nu om dagarna.... Och jag känner just nu "GIVE ME SOME SPEACE MAN!"
Avslutningsvis tänker jag dela med mig av en bild på vårat ny vrålåk, i marinblå. Såklart.
Tända ett ljus?
Hoppas att ni gjort det jag slutligen skrev i förra inlägget, nu ska jag och Johan prata minnen och saker olika personer gjorde och inte gjorde och varför vi saknar dom.
En konstig känsla.
Man vaknar som vanligt, låg i sängen och lyssnade på Max som smaskade i sig vällingen, jag gick upp gjorde frukost till familjen och så satt vi där, precis som vanligt. Men allt är inte som vanligt, jag tänker på faffa. Att han inte finns längre i sitt lilla hus i Tofta... Jag kommer sakna att åka ut till honom en höstdag med bullar och sitta där och snacka strunt. Senast jag var där var nu när han fyllde år, det sista han sa var att han såg fram emot nästa sommar, att få se Max springa omkring på gården, precis som jag gjorde när jag var liten och pappa gjorde när han var liten.
Mitt största dilemma med döden är det kroppsliga, det stora steget när kroppen lägger av och inte fungerar längre. När det sista andetaget är gjort och musklerna slappnar av. Jag minns när vi sa hejdå en sista gång till min farmor. Jag hoppas att jag aldrig kommer känna den konstiga känslan igen. För hon hade i hela mitt liv varit svårt sjuk i reumatisk värk och diabetes. Hon var som en vandrandes porslinsdocka som man inte fick röra för då gick hon sönder. Under flera år trodde vi att hon skulle dö men så reste hon sig och fortsatte ett tag till innan hon blev sjuk igen och igen och igen. Men till slut så gav kroppen upp och hon med. Så att säga hejdå till henne en sista gång var givetvis jobbigt men med en sådan lättnad i rummet,för första gången såg jag henne utan att hon hade ont, smärtan som alltid varit så påtaglig var borta.
Men med farfar nu som så sällan klagade utan alltid busade och drog sina skämt har jag svårt att förstå eller snarare, jag vill inte förstå var han inte finns kvar. Trots att han själv förlikat sig med att han skulle dö. För han var inte rädd för att dö och det är så stort att jag knappt förstår dom orden. Han tyckte att han levt sitt liv och jag ärsäker på att dog han inte i sömnen så valde han att inte trycka på sin larmklocka efter hjälp när den troliga dödsorsaken hjärtinfarten slog till. Han tyckte att han levt sitt liv klart.
Tänk bara för oss som anhöriga om döden inte vore så defenitiv, att vi nån gång under livet skulle få träffas igen, bara för att få höra hur dom har det. Men det verkar inte gå att fixa så jag får väl fortsätta att sörja honom och istället bevara hans historier och minnen så han finns i oss och på så sätt aldrig försvinner.
Så dagens uppdrag kära vänner, berätta för en vän idag om en person ni saknar och något den personen gjorde som var speciellt henne eller honom.
Han fattas oss!
"han fattas mig så det skär i bröstet!" skrek Ronja Röverdotters pappa när hans pappa precis dött. Nu är det i våra bröst det skär, för han finns inte längre, en pappa, farfar och gammelfarfar. Det är min faffa jag pratar om, han hittades idag i sitt lilla hus i Tofta död i sin favorit stol. Att han haft problem med hjärtat har vi vetat länge och jag antar att det var en ny hjärtinfarkt som fick honom att ta sitt sista andetag. Det är med tårar i ögonen och gråten i mitt bröst jag nu skriver detta. Jag saknar honom och önskar att han skulle ha stannat hos oss ett tag till. Han var en mycket speciell person som upplevt massor under sitt 84 år långa liv. Han ägde Nilssons Bilskola och var en av öns första trafiklärare, han fick tre söner, först Bill, sen kom min pappa och Bengt Arne som en överraskning, dom hade gissat på att dom skulle få en flicka ör att det kändes annorlunda den gången, att det var tvillningar hade ingen kunnat ana. Han skilde sig drån min farmor och har i hela mitt liv bott i Tofta och levt livet som en pensionär borde göra, han spelade golf, umgicks med sina vänner, väntade på våren att sommaren skulle komma för då kom hela min familj och bodde där ut med honom och på hösten tyckte han nog att det var likdela sorgligt att vi åkte till stan som det var skönt att det blev lite lugnt och ordning där ute igen. Det stället han trivdes allra bäst på var på sin trapp tillsammans med "grabbarna" och en whiskey en dag efter stranden.
Min pappa filmade en jul när jag var fyra eller fem år gammal när jag framför balkongsdörren i vardagsrummet ställde en pall och lade fem kuddar på en och faffa frågade vad jag höll på med och medans jag bökade svarade jag "jag ska sitte här och funge blinka lilla färna" och tittar på mig och frågar igen vad jag skulle göra,han var ingen expert på barnspråk eller barn överhuvudtaget kan man säga. Men han säger bara "jaja" och hjälpte mig upp på pallen och sitter där brevid som ett frågetecken medan jag sjöng min sång. Vad säger detta om honom. Även om han inte riktigt visste hur vi ungar fungerade så fanns han alltid där. När jag blev äldre fick vi en helt annan relation, han berättade ofta för mig om när han var ung och allt han varit med om. För inte så länge sen så berättade han att det är hans förtjänst att Pippi filmerna spelades in på ön. För hans firma hyrde även ut bilar på den tiden och bland annat till SF (svensk filmindustri), därigenom lärde han känna en kille som ville att han skulle skicka lite bilder på Gotland så faffa gick och köpte ett gäng vykort och postade dom till killen. Sen visade det sig att pga dessa bilder spelades sen Pippi in på ön. Något jag beundrar eftersom jag är ett stort Pippifan.
Faffa var otrolig på att lägga sina saker helt uträknat på mycket konstiga ställen i huset, anleningarna till varför han gjorde som han gjorde med tidningen i frysen, brödkorgen i micron och telefonkatalogen i grannens brevlåda. Det var inte på något vis så att han var virrig utan han hade en tanke med allt han gjorde, men för oss andra var det obegripligt. Men det finns ingen som har så koll på födelsedagar och namnsdagar som han. Dom samtalen kommer jag verkligen sakna. Eller jag kommer sakna hela han, med alla hans hyss och egenheter, historier och bara han närvaro.
Min syster Hanna sa en fin sak idag och det var ett citat från musikalen Mamma Mia, "kan man ha en solkatt i en bur, fånga var och när och hur" det är ord jag kommer ta med mig i min saknad av honom för det finns mängder att minnen från alla stunder tillsammans med honom, alla promenader i Tofta, alla middagar i stugan.
Faffa jag saknar dig och jag älskar dig för den underbara farfar du alltid varit till mig, mina systrar och mina kusiner. Det kommer kännas tomt efter dig och Tofta kommer aldrig mer bli sig likt.
Nu tar det så emot att skriva så, sov gott lilla farfar....
Pizza till vansinne.
Vi är hemma hos svärmor Lena och svärfar Janne och har precis blivit bjudna på pizza och jag är så mätt så jag vet inte var jag ska ta vägen, jag har några alternativ på vad som kommer hända med mig inom dom närmaste minuterna.
1. Jag kommer ligga medvetslös på golvet.
2. Jag kommer kräkas.
3. Jag kommer dö.
4. Jag kommer hamna i sockerkoma.
5. Jag kommer spricka.
6. Jag kommer bli du i huvudet.
7. Jag kommer fisa en miljard fisar.
Och nu händer nog allt på en och samma gång för jag fick precis höra att det vankas daim och kaffe/te nu.
Ica reklamen...
Den utan skuld....
Jag kom precis hem från en lång promenad med en sovandes Max i vagnen och Winnerbäck i öronen, samt en jäkla blåst som verkligen höll mig vaken. Jag funderade då över hur det kommer sig att vissa människor anser sig ha rätten att yttra sig och kränka andra. Man kan säga vad man vill om bibeln men en sak är säkert och det är att det finns många bra citat därifrån och fler människor borde ta till sig dom. Jag tänker på det jag skrev tidigare om min klass från gymnasiet. Därefter hände något jag aldrig hade anat, av dessa människor som aldrig brydde sig om mig då så söker dom nu upp min blogg och läser om mig här,vilket känns konstigt i sig. MEN det intressanta är att tre stycken från klassen har hört av sig till mig på olika sätt, en som förnekade allt och sa att jag nackade skit, en som bad om ursäkt för det som hände och en som aldrig hade förstått att jag kände som jag gjorde men kunde ändå förstå att jag kände som jag kände och bad om ursäkt för den tiden.
Jag är inte ett dugg förvånade över deras svar och vad ska man säga jag tackar för era kommentarer och hoppas att jag aldrig någonsin behöver ha med er att göra igen. Visst människor ändras, endel till det bättre endel till det sämre och endel kommer aldrig att ändras.
Jag ska säga som jag brukar göra. Jag är så glad att jag är den jag är idag och att jag har så mycket att vara stolt över. Älskad av min sambo, av Max, av resten av släkten och massor med vänner.
Johans äppelkaka.
Ännu ett smarrigt recept från Johans kreativa sida.
Recept:
50g Smör
1 dl Mjölk
2 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1,5 tsk vaniljsocker
kanel efter smak
2 äpplen
kaneln
socker
Ugnsvärme 175°
1. Smält smöret och blanda i mjölken, vispa äggen med sockret pösigt.
Blanda de båda, blanda sedan i resterande ingredienser inklusive kanelen.
2. Häll upp i en bröad form med en diameter av 25 cm.
3. Skala och klyfta äpplena, vänd dem sedan i socker och kanel.
Lägg äpplena på smeten och stoppa in kakan i ugnen.
4.Grädda i 20 min eller tills sockerkackan har fått rätt konsistens.
5. Ta ut kakan och låt den sedan svalna något.
Servera med vispad grädde eller vaniljvisp eller ät den som den är.
♥ Simmande systrar ♥
För övrigt har vi nu ett strålande rent hem efter Niklas passning av Max och det känns för jäkla bra att inte behöva tro att man bor på en soptipp hela tiden. STORT TACK NIKLAS!!!
Niklas på besök.
Eftersom Max mormor, morfar, farmor och farfar är unga mor- och farföräldrar så jobbar dom alla heltid och detta betyder att jag aldrig får känna va lyxen med att någon passar Max någon timme mitt på dagen som andra mammor som är något äldre än mig kan få njuta av. MEN så har Max andra i sin närhet som ibland kommer och förgyller våran vardag, när jag tröttnat på att leka med djuren och busa i full fart, DÅ kommer Max farbror Niklas förbi och så får jag städa i lugn och ro. Något som är otroligt underskattat, för är jag själv med Max så leker vi medan han är vaken och sover han så tar jag igen mig för att orka med nästa pass.
Ikväll ska jag gå och simma med min syster Julia, ska bli vansinnigt skönt. Förra vecka var vi och simmade alla systrarna men Hanna blev sur när hon insåg att "vusxensim" inte var att det bara var vuxna som fick bada, leka och hoppa från trampolinerna utan att ALLA skulle simma i cirklar runt runt runt. Jag och Julia skratta så vi höll på att svimma när vi insåghennes besvikelse. Så denna vecka blir det bara jag och Julia. Det ser jag fram massor till!
Nu ska jag städa som aldrig förr och njuta av passningen av Max.
Dagens hyllning.
För att börja det hela i helt fel ända så börjar jag här.... Jag anar att jag gjort något dumt... För jag varje gång som jag och Hanna ska ut på promenad så börjar det först dugga, sen regna, spöregna, hagla, snöa, you name it!! Och idag tog det verkligen priset. För jag har inget emot regn i sig bara man har bra kläder, vilket jag inte hade... Så kallt var det. Men vi hade trevligt ändå och pratar om allt möjligt och som vanligt somnar Max i vagnen. Och varje gång han somnar avundas jag honom som får ligga där och bara ha det gott.. Jaja det var inte det jag hade tänkt att detta inlägg skulle handla om utan bara om Hanna. Jag har ju äran att vara storasyster till två tjejer, Julia och Hanna. Lika stolt över dom båda med nu ska jag berätta lite om Hanna.
Hanna:
19 år. Så jag minns den dagen mamma och pappa berättade att hon fanns i mammas mage. En av mina bästa minnen från min barndom, trots att jag har mängder med fina minnen.
Hon är stark psykiskt som få människor jag känner. För två år sedan fick hon veta att hon har diabetes typ 1, vilket innebär nålar flera gånger om dagen samt ett helt nytt tänkande vad gäller mat och hur man ska planera livet. Jag vet ingen som är så rädd för sprutor som min lillasyster, jag kommer ihåg när vi var små och skulle få något vaccin på sjukhuset så satt hon fint i pappas knä ända fram tills sköterskan precis skulle sätta sprutan i armen då skrek hon så det ekade över hela sjukhuset och slog tanten så att sprutan flög över hela rummet och hon fick hämta in en annan tant som fick putta istället. Jag minns hur hon grät i telefonen när hon ringde från akuten, hon trodde att livet var över. Så hur skulle det kunna vara möjligt att denna tjej skulle kunna hantera nålar och spruta sig själv flera gånger varje dag, alla dagar i veckan, månaden, åren igenom? Jag vet att "nä hon har inge val", MEN man ska ha modet att göra det och det har hon, trots att jag vet att varje spruta är en kamp.
Först nu, efter två jobbiga år ser man att hon har kontroll över sin diabetes och inte tvärt om. Hon är BaraHanna, inte diabetesHanna. Hon lever precis som alla andra 19 åringar och skulle man inte veta att hon hade diabetes så skulle ingen ana att hon lever med denna jävulens sjukdom. Hon har ett vanligt jobb, äter som folk utan diabetes, tränar som alla andra och ser ut som vem som helst. Så på ytan är hon precis som alla andra, bara lite prickigare på magen av alla nålar men annars är hon som du och jag. Hon vågar leva livet och vågar misslyckas och det är en styrka som inte går av för hackor!
Ingen är så grym som Hanna på att citera och minnas repliker från filmer och hon lyckas sen klämma in dom lite här och där i livet och helt något som Håkan sagt i Sunes Jul, annars så funkar precis vilken film som helst. Själv sitter man där och bara gapar medan hon trallar fram sina repliker.
Hon är galen i kläder och framförallt skor, hon har lika många par skor som jag har värmeljus... Förstår ni då?? Hon vet vad som är snyggt ihop med kläder och därför tycker jag att hon är som gjord för sitt jobb, på Lindex. Där hon även är min egen privata stylist åt Max med dom senaste nyheterna.
Hon har nyligen gått från snygg blondin till snygg brunett med sitt långa hår.
Jag kan bara säga att jag är så stolt över att få vara hennes syster, att få vara en del av hennes liv och att hon är Max gudmor.
Hanna jag älskar dig!
Bullar i ugnen
Såhär fin blev degen lagom till utbakningen.
Max blandade deg med några makaroner som han hittade i sin ficka på matrocken.
TACK JULIA!
Dagens applåder i mängder går till Julia som delade med sig av sportify! Gud prise den människan som uppfann detta fantastiska program. Det gör bullbaket så mycket roligare!
När Max sover...
Vi har det för jävla bra.
Johans varma choklad
Är det något min sambo är makalös på så är det att testa nya saker och att hitta på nya saker. Själv kör jag alltid på capricciosa när vi beställer pizza och Johan tar snudd på alltid en ny pizza. Ja det är bara en liten liten förklaring på hur vi lever. MEN jag är jäkligt glad för att han är som han är för då får jag smaka på massor med smarriga (och mindre smarriga) saker. Och nu har han gjort det ingen, han har lyckats till 1000. Och det är hans megasmarriga varma choklad som får även mig att vilja dricka varmt,perfekt till dom mörka kvällarna när det blåser ute.
Recept:
Lagom med mjölk
Oboypulver
kakao
marshmallow
toblerone
Värm mjölken,i med pulver och kakao
Lägg i en bit toblerone och låt den halvsmälta
på botten.
Sist men inte minst, några marsmallows på toppen,
låt även dom smälta lite.
Sen behövs minst ett ljus, några filtar och en person att dela kvällen med.
Lördagen den 10 oktober
SOS jämnställdhet??
Igår såg vi såklart på SOS Gute. Det var lika konstiga hopp under sommaren som vanligt mellan dom olika olyckorna. Ojet var sig lik, eller snarare, som han varit som jag har känt honom sen sisådär åtta år tillbaks.
En sak som gjorde att jag höll på att sätta glöggen i halsen var när brandmästaren (eller vad han nu var...) stolt berättade att dom fått en tjej på stationen. WOW, HÖR UPP HÖR UPP, EN TJEJ PÅ STAIONEN!! Nej jag är ingen bitterfitta men jag blir förbannad när man 2009 stolt berättar en sån sak. Och varför blir jag då så arg? Jo för attdet är för att det är ett gäng gubbar som styr och ställer där ute och är antagligen rädda för tjejer. Hur vet hon det, tänker ni då. Jo för att för några år sedan hade dom en stor annons i tidningarna om att dom sökte folk som deltidsbrandmän, gärna kvinnliga sökande, so far so good. Om det inte vore för att jag och några andra tjejer skickade in ansökan och fick aldrig något svar. VARFÖR skriver man då att man vill ha kvinnliga sökande om dom inte ens får komma och visa vad dom går för??? Det finns faktiskt fysiskt starka kvinnor, likväl som det finns sprarrisar till män. Jag hade gjort testerna som krävs för att kvala som brandman och klarat alla med galans, men vad spelar det för roll när man ändå inte får komma och visa vad man kan? Måste det till en snopp för att man ska räknas till denna skara?
Jag tror inte att alla arbetsplatser blir som bäst bara för att det är lika många tjejer som killar där, jag tror på "rätt person på rätt plats". Att man ska förtjäna sin arbetsplats och därutav ska sen lönen sättas. MEN man måste se så att även dom som från början inte sågs som "bäste person" ska få chansen och visa vad dom går för. Jag är övertygad om att det finns massor med tjejer som aldrig oavsett hur mycket dom vill skulle klara fysproven till brandman och så ser den dystra världen ut. Vissa är svaga i benen, andra i huvudet och endel föds som Tarzan och är med i mensa. Och så finns det dom som har allt av det bästa men försummar allt ändå. För är det något yrke jag aldrig skulle vilja ha olika krav på könen så är det just brandmannayrket. Något som det snackats om, just därför att dom har så få tjejer på marken. Visst låter det fint inom den bästa av världar MEN det skulle innebära risk för försämrad kvalité av samhällets skyddsnät. Så även om tanken är fin så, nej tack. Det blir lite som när en kille pluggat till förskolelärare, direkt kan han söka viljen tjänst som helst och få den med krav på högre lön. Skulle en tjej en dag få en tjänst på Räddningstjänsten i Visby så skulle hon bara få tacka och vara glad för att hon sprängt murarna.
Nej, pinsamt blir mitt ordval över mannen på SOS Gute som så glatt berättade om att dom fått en praktikat som var kvinna. Detta betyder att hon är ju för farao inte ens anställd utan bara på praktik! Så gör lite mer för att få ut kvinnor till stationen och inte bara till ambulansen och sen kan ni stolt prata om det fina med att ha en kvinna på arbetsplatsen.
Glögg 09
ÄNTLIGEN är fick vi smaka den! Och den föll mig i smak kan jag lova.Tur i köpte två flaskor på en gång. Årets smak är i mandarin och är som tur är en vitvinsglögg. Känsliga jag tyckte dock att spritsmaken var lite väl intensiv, men Johan slurpade i sig både sitt och min slump som blev kvar utan problem. Rekomenderas verkligen att inköpas, men kom ihåg att man måste fråga efter den på systemet efter som den inte finns ute i butiken iår.
Det enda jag inte gillade var färgen på flasken, med det stämmer väl överens med smaken så det får välduga ändå. Smarrigt kvällsfika blev det iaf med Barillas nya kex med pepperkakskräm, som jag numera är besatt av. Hur goda kan så kex va egentligen?! Därhar dom lyckats till tusen! Så med sällskap av sambo och en sovandes son så blev kvällen vansinigt mysig. Och jag har en känsla av att samma prosedur kommer upprepas många många gånger den kommande senhösten och vintern.
Jag är bra på jättemycket!
Nina hade gjort en lista på saker hon tycker att hon är bra på, så självklart ska jag skriva en egen list. Varnar för att min lista kan ha en viss likhet med Ninas lista...
Jag är grym på att tycka att jag själv är bra som jag är.
Jag gillar att jag har lätt för att prata med okända människor.
Jag är en toppenmamma till Max.
Jag är bra på att visa mina känslor, oavsett om jag är glad eller arg.¨
Jag är fantastiskt duktig på att hitta saker jag vill göra när det ska städas.
Jag tror jag är en bra sambo...
Jag är bra på att pyssla hemma.
Jag är bra på att få saker som vill göra gjorda.
Jag är bra på att spela fiol trots att jag inte spelar så ofta nu för tiden.
Jag är bra på att lyssna och analysera saker.
Jag är full av energi (innan klockan nio på kvällen)
Jag är grym på att vända och virda på vart enda öre om det behövs.
Jag är rätt fram och ärlig.
Jag kan ta befogad kritik.
Jag är duktig på att ta vara på vardagen.
Jag lever mitt liv på det sätt jag vill.
Jag är bra på att steppa.
Jag är den jag vill vara utan att trampa andra på tårna.
Skriv en lista du med!
Ny dag nya tag..
Som sagt, igår var det ingen höjdardag. Men vem orkar deppa i onödan? Så idag får det bli nya tag. Och det var med besked. Max vaknade halv sex, som tur var så gick Johan upp med han så jag kunde sova ett tag till. Detta resulterar i att nu sover han igen och hela dagen kommer bli upp och ner. Eftersom vi skulle träffa Jenny, Julie och Elis klockan nio och får nu skjuta på det en stund... Jaja, det får väl bli som det vill. Det blir det ändå.
Är så satans...
Max status.
Det har inte blivit någon status på Max på väldigt länge, men NU är det dags igen. För jisses vad det händer saker med lillprinsen.
- Han går fritt och ganska stadigt. Sätter sig hellre än att ramla, så det blir inga bulor till allas glädje.
- Han tycker att det är kul att leka tillsammans med andra barn och inte bara att sitta och leka själv.
- Äter helst själv. Om vi inte lyckas lura honom med tex ärtor som kräver lite pyssel så kan man stoppa in en och annan sked under tiden. Favoritmaten är min korvstroganoff med ris.
- Igår var första gången han blev putt på mig för att jag inte förstod vad han sa. Och det var säkerligen inte den sista gången... För pratar gör han massor och gärna högt. Låter som turkiska böneutropare.
- Simmar själv med crawlben på babysimmet. Och älskar att simma med simfötterna.
- River ut allt från bokhyllan och sätter sig i den medan han leker. Han leker hälst med djuren och kan vad kossan och grisen säger. Kossan säger mmmmmm och grisen fnyser med näsan ut och in.
- Vill helst borsta tänderna själv och blir ofta arg när det är våran tur att hjälpa till.
- Somnar oftast i våram famn på kvällen efter en flaska välling. Sover sen hela natten själv i spjälsängen i ca 10-11 timmar. Sen vill han komma över till våran säng och ha en ny flaska välling.
- Gillar Alfons Åberg filmerna som vi tittar på youtube. Det gör jag med för den delen.
- Har ännu sex tänder, fyra uppe och två nere.
- Han älskar klapp och klang, mest dom låtarna som det är lite drag i. Kan bli lite rastlös när det är långsamma låtar som inte går att digga till.
- Är lika glad som alltid, trots att han lagt sig till med ett jäkla humör när saker inte går hans väg. Men större delen av dygnen är han en riktigt glad kille som bara hänger med oss.
Det blev MIN dag.
Ja verkligen så blev det så. Jag känner mig sååå nöjd med gårdagen! Först blev det en skön promenad genom stan för mig själv med Winnerbäck i lurarna sen vankades det en riktig brakfrukost på Wisby Hotell med systrarna, med mängder av intressanta diskussioner och roliga kommentarer. Det fanns ingen hejd på hur mycket vi åt, men tillslut gick vi, mätta och nöjda.
Hemma igen bestämde sig jag och Johan för att ta fram åkpåsen till Max vagn och ta oss ner på stan. Det var riktigt kallt men gud så skönt det var att bara få gå där på stan som världens stoltaste människa med världens bästa sambo och världens finaste son sovandes medan vi kollade (och shoppade fina saker till hemmet). Mitt på stan sprang vi på Johans föräldrar så vi passade på att ta en lunch tillsammans, mycket trevligt och gott!
Efter alla affärer var det bara att springa hem i regnet och kasta sig i duschen för att ladda om inför min premiär med det underbara gänger fabélla. Det fick bli ett akutlån av outfit av syster Julia (stort tack fjullis!) och sen körde Johan mig till bowlingen. Jag som alltid har sagt att bowling är TÖNTIGT gick och satte TRE magiska strike! Hur det gick till vetifan, men glad blev jag och att jag var glad var inte bara pga mina prestationer utan för att jag hamna på samma lag som Gabbi, Gittan och Jenny. Jenny har jag inte träffat på flera år så det var kul att ses igen, vi jobbade tillsammans på DG en sommar, jäkligt kul tjej måste jag säga. Efter bowlandet var det dags för nachooo, å vi åt och drack o vi drack och åt och så gjorde vi såhär (mora träsk...). Vi skrattade, pratade höll tal om nästäppa, senap och massor med andra viktiga saker. När vi skulle ner till stan delade jag taxi med Cattis och en till tjej (kommer inte ihåg namnet...), vi försökte deala till oss ett pris på exakt en hundralapp, men då skrattade schaffisen och tyckte nog vi var lite naiva, han var säkert bara en klassisk snåljåp. Väl innanför muren hade dom spärrat av vägen och han börjar prata om att det kommer bli en massor med omvägar ser jag taxametern och den ska precis slå över till 100 så ropar jag "STANNA!!". Så därifrån gick jag och Cattis. Vi mötte upp alla tjejerna på Munken och där blev vi kvar med mängder av drinkar, öl och en och annan vatten som tur var. Så gissa vem som hade en tung dag igår.... Men oj så det var värt det!
Imorgon är det MIN dag!
Jo faktiskt så är det. Dagen börjar halv nio nere på Wisby Hotell med frukost med mina systrar. Ska bli sjukt gott att sitta där och moffla i sig allt smarrigt som finns. Funderade på om jag skulle lägga upp en plan för vad jag skulle sattsa hårdast på men kom fram till att ALLT ska ner! Ska bli kul att göra något sådant bara vi systrar, är så sällan vi ses bara vi, utan päron och annat folk. Efter det ska jag hitta på något med familjen, gissar på att det blir en promenad längs strandpromenaden, nu när det är lagom kallt om man kan ha picnic utan att man fryser ihjäl, eller att man håller värmen men att man inte kan röra sig pga alla lager kläder.
Redan vid fem ska jag iväg på något jag verkligen ser fram emot. JAG är ju tillfrågad att få vara med i Fabélla en tjejklubb med massor av glada tjejer. Vi ska bowla (något jag för övrigt suger på och tycker att det är en sport för töntar, så det är ändå inget att skryta över om man är bra på det) och så ska vi äta nacho (nacho gillar jag!). Trots töntaktivitet så är det inte själva blowlingen som är grejen utan att träffa dessa tjejer som jag ser så fram emot. Jag är så trött på tjejer som klagar på sig själva och allt annat runt omkring en, det är väl för fan inte så jävla svårt att vara lite optimistisk heller??
Så jag räknar med att jag kommer va lagom trött på söndag, men det får det helt klart va värt!
Nu ska vi äta min goda goda äppelpaj som kommer på recept imorgon.
Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmys!
Ruskväder.
Efter maten ikväll drog jag med familjen på en promenad, Johan var väl inte allt för lycklig över mitt påhitt med tanke på vädret, men när vi väl kom ut så hade det slutat regna och det blev en himla trevlig tur. Mitt under turen börja det regna igen men då gjorde det inget för stämningen var redan på topp. Nu sitter man hemma igen och har precis beställt fotoboken som jag pysslat och pysslat med flera kvällar och NU tillslut är den klar och jag känner mig nöjd. Så nu väntar vi med spänning på att få se århundadets vackraste bok om tidernas finaste pojk, min pojk.
Max har lärt sig hur man tittar ut på träden.
En liten klapp och mycket klang.
Till frukosten laddade Max så hårt inför Klapp o klang så när han fick tag på min vitaminburk så skakade han de så att vi alla tre blev döva. Tillslut mutade Johan honom med russin för att sluta.. Russin är en av världens bästa mutor genom tiderna, min pappa mutade mig med russin när jag var liten och var med på golfbanan.