Läste på Ninas blogg om att hon är "Nina först och främst". Då tänkte jag på vem tusan jag är... Och jag kan lova att jag INTE är densamma som innan Max föddes, oj oj oj så jag har ändrats. Jag är lugnare, jag tar livet på betydligt större allvar, jag vill att varje dag ska räknas och att MITT liv ska levas som jag vill. Vi började i fel ände med att skaffa barn innan utbildning och hus, Max bara blev och det är vi så glada för. Dessutom så är det lite vi att göra som VI vill inte som alla andra tycker.
   Innan vi fick Max så var jag en tjej som älskade att träna, ofta och mycket. Men med en tung graviditet så kunde jag inte träna så mycket då ryggen sa sitt. Och när Max äntligen kom så tyckte jag att min tid var mer värdefull hos han än i en svettig lokal, träna kan jag göra när han blir lite större. Och jag inte behöver honom lika mycket som nu, ännu så är jag upp över öronen kär i honom.
   Jag kunde även sitta och fixa med naglarna i flera timmar varje vecka. Det gick många gånger Johan på nerverna men jag älskade mina fina naglar,nu är dom bara... Jag har nog blivit lat och lägger min tid vid datorn istället.

Jag har blivit sååå mycket lugnare, innan hade jag en släng damp om jag ska säga det själv. Då och då tittar dampen fram nu med, men inte alls lika ofta. Personligen gillar jag mina dampstunder. Lite som Pippi Långstrump som pratar om sina fräknar "jag lider inte av dom, jag gillar dom!".

Jag uppskattar att få vara själv på ett helt nytt sätt, jag verkligen njuter av att åka bil själv. Att få dra på en bra låt inte prata med nån. Likaså att ta en dusch utan att någon är i badrummet eller att en liten kille står och bankar på dörren. Så underskattat!

Jag får panik av bara tanke om det skulle hända Johan eller Max något, samt att jag själv är asskraj för att dö. Skulle blir vansinnigt besviken om jag inte fick följa Max genom livet.
Jag har kommit närmare min familj och då pratar jag om min mamma, pappa och systrar, något jag är makalöst tacksam för.

Så nog har jag ändrats sen jag blev mamma, trots att jag är CLARA med c och utan k, förutom på bloggen där jag kör med både. Jag tror att min mammaroll har skapat mycket av den kvinna jag är just nu, för just nu tillåter jag mig att bara vara mamma. En mamma som älskar att dela dagarna med sin son och allt vad det innebär. En mamma som ser till att mår inte hon bra så mår inte familjen bra, men att även hon kan behöva ge vika för att inte skapa krig i onödan. En mamma som älskar sitt nya liv som mamma för även om jag inte gått igenom alla åldrar och kriser som ett barn går igenom så känner jag mig nu efter snart 15 månader som en riktig mamma och jag önskar att vi en dag ska få fler fina knoddar som man kan få den ärefyllda uppgiften att få vara deras MAMMA, med hjärtat i halsgropen var och varannan dag.