Tänkte att jag bara måste dela med mig om en sak. Dom första åren som jag bodde här så funderade jag något fasligt mycket över en sak hos ena grannen... Varje jul satte dom upp en gardin i köksfönstret med kaktusar på. Exakt hur konstigt är inte det? Varje gång jag gick förbi glodde jag som tusan för att se om dom ännu hade denna konstiga gardin kvar. För vad är det för juligt med kaktusar??? Jag har iaf aldrig hört talas om en julkaktus! MEN alla får göra som dom vill, det var bara det att jag tyckte att det var lite olikt denna familjen att ha just kaktusar på julgardinen.... Varje år tänkte jag att nu, NU måste dom väl ha bytt bort kaktusarna mot några tomtar eller liknande, men icke. Kaktsarna finns där även i år, iaf i mina ögon, för en dag frågade jag Johan om han inte tyckte att det var skumt. Han fattar inte alls vad jag dillar så vi får stanna och jag får visa exakt vad jag menar. Han skrattar och sägar att det enda som är skumt är min hjärna. För på gardinen var det visst inga kaktusar utan sånadär röda klot med ett blockljus i och MELLAN ljusen var det typ grankvistar... DÄR hade ni mina kaktusar. Så nu kan jag sova i lugn och ro och behöver inte oroa min för att jag har konstiga grannar.... Skönt...

På lördag ska jag och Johan åka hem till Emma och Mathias. Där kommer även Sara och Henke va och vi ska alla bada i deras supermysiga tunna som står så makalöst häftligt till (jag lovar att det kommer bilder på baderiet).
Detta innebär att min mamma ska passa Max under kvällen och natten så vi kan umgås i lugn och ro och bara ha det trevligt. Tror ingen kan ens gissa hur mycket jag ser fram emot detta! Att i lugn och ro få vara vuxen och bara umgås, äta, skratta och inte oroa sig för att våran huligan ska krossa någon kruka, klättra i trappor eller förstöra något i övrigt. Och inte nog med detta, vi har sen HELA morgon själva (!!), då ska det sovas och äta lååångfrulla kan jag lova, oj oj oj!! Vi går nu och pratar och planerar vad vi vill äta och njuta av, förutom varandras sällskap.

Och för min del så hade detta räckt gott och väl för att göra min helg perfekt, MEN nu fortsätter allt bara vara precis sådär bra som man önskar att man hade det jämt, för IMORGON ska familjen adventspynta här hemma, med stjärnor, myslampor och adventsljusstaken som ska pyntas. SOM JAG LÄNGTAR! Första julen då man kan känna myskänslor tillsammans med Max. När han föddes lägtade jag massor efter julen för att jag trodde då att vi skulle pynta ihop, som tur var så växte han inte så fort men i år så ska han minnsan få vara med och pynta med både tomtar och bockar och framförallt granen. Julen är galet stort för mig och har alltid varit, så jag ska göra allt som står i min makt för att Max också ska älska julen. Det är mitt mission att göra hans jul magisk!

(ni kan räkna med att från och med nu så kommer julen smyga sig in i bloggen, BJÄLLERKLANG!!)

Min syster Julia hade skrivit så bra om denna dag som borde vara varje dag. Så jag citerar henne rakt av.



"Internationella dagen mot våld mot kvinnor!!

Våld förekommer där ute. I hemmet, på arbetsplatsen, en kväll på stan.... Finns ingen anledning till att det INTE är NOLLTOLLERANS på detta!

Våld förknippas ofta med stora blåmärken och dåliga ursäkter. Det är i allra värsta fall ja... men vanligast i hemmet är nog det psykiska våldet. Glöm inte bort att det är lika illa detta! Likaså sexuella kopplingar. Det är ALDRIG okej!

Har man någon nära, en kollega eller en person i sin omgivning man tror och misstänker vara utsatt för våld - GÖR NÅGOT! Du behöver inte fråga varje dag, och du behöver inte rycka henne ur hennes liv. Men gör NÅGOT!

Mörkertalet är stort på antal kvinnor som far illa... Det är trist. Vi skulle behöva en faktisk siffra på hur många som har levt/lever i detta... så att VI ALLA kan få upp ögonen på hur vanligt detta är!

Så här kan vi inte ha det, det är år 2009 och kvinnor får än idag stå ut med psykiskt, fysiskt och sexuellt våld i SVERIGE (vi som ska leva i ett modernt land?!)...."

Jag kan inte annat än att hålla med och det är som jag brukar säga att DU väljer vad som är ok och inte, DU avgör vad som är roligt och inte, DU väljer för DU har alltid ett val!

Så här kan vi inte ha det, det är år 2009 och kvinnor får än idag stå ut med psykiskt, fysiskt och sexuellt våld i SVERIGE (vi som ska leva i ett modernt land?!)....
Har man någon nära, en kollega eller en person i sin omgivning man tror och misstänker vara utsatt för våld - GÖR NÅGOT! Du behöver inte fråga varje dag, och du behöver inte rycka henne ur hennes liv. Men gör NÅGOT!

Mörkertalet är stort på antal kvinnor som far illa... Det är trist. Vi skulle behöva en faktisk siffra på hur många som har levt/lever i detta... så att VI ALLA kan få upp ögonen på hur vanligt detta är!

Jag som brukar se mig själv som optimist kan nu lägga den tanken åt sidan för ett tag, för det är faaan vad jag irriterar mig på allt och alla, dessutom är ja TRÖTT hela jävla tiden.

Först och främst så är jag förbannad på det pissiga vädert! Det är ju sinnessjukt dåligt väder hela jävla tiden, det är ju så att man vill hänga sig bara för  det!

Inpirationen är lika med noll... Kan inte ens komma på vad vi ska äta till middag... Orkar inte sminka mig, ser mig själv som en hög med skit. Och tröttnar lika för som Max gör på saker vi leker med.. Urk!

Viljan... Har jag tappat för länge sen. Jag måste verkligen ta mig i kragen såfort något ska göras. Bläääää...

Johans och min relation går just nu bara ut på att räkna räntor och lån till höger och vänster. Vi pratar inte om något annat. Vilket leder till att jag inser att nästa gång vi kommer kunna unna oss något lär bli runt år 2047..... Snyft!

Det behövs städas här hemma men vem ska göra det när inprirationen och viljan ligger på minus?? Dessutom är det skittråkigt att städa när Max ändå drar ut ALLA sina saker på mindre än en minut. Jag ska nog bränna alla hans saker så kommer han få ångra att han ens tänkt tanken att dra ut sakerna i den nystädade lägenheten. Mohahaha!! Men då kommer han bara vilja hoppa i soffan istället och så kommer han ramla och spräcka ögonbrynet i soffbordet så att vi får åka till akuten och limma... Nä, han få nog ha kvar sina leksaker och så får det fortsätta va ostädat istället...

Vill men vill inte träffa folk innan Max fått svinissprutan på torsdag. Sen ska vi börja umgås som vanligt folk igen. Funderar tom på Myllan, hör och häpna!!

Idag var jag, Hanna och Max ute och cyklade. Då cyklade vi till travet
och tittade på Max nya farscination HÄSTAR!
Han såg någon hopptävling igår på tvn och blev kär.
Så att idag var det bara att ta sig till hagen...
Där fick vi va med om att två hästar slet sig
en trakor som blev kallad "BONDJÄVEL!"
av en av ryttarna och en häst som hoppade
runt så att vi trodde att han skulle bryta alla benen i kroppen.
Därefter cyklade vi hem till min mamma och pappas hus,
där gungade Max och lekte med mamma och
pappas hund Wille, sen cyklade vi hem igen.
Fulla med ny luft.

http://www.casualliving.se/

Jag hittade precis en mycket trevlig liten butik på nätet som jag kommer beställa ifrån, bla så hade dom flera fina saker nu till advent och jul.

Jag som ALDRIG har tur i spel har för en gångs skull vunnit och inte lite heller! Jag anmälde mig för länge sen till en tävling på Ninas blogg där man kunde vinna ett års rengöringsprodukter från Garnier. Och nu i veckan fick jag två avier från posten. Jag hade ingen aning om varför, jag väntade ju inga paket... Gick till Coop för att hämta ut paketen och blev superglad när jag kom hem och insåg att det var mängder av dessa medel. En sak var lite synd och det var att en av flaskorna hade läckt, men vad gör det när man fick skitamånga olika?!

Igår var jag och Max hos goa goa Eva på BVC. Det var en vanlig kontroll och jag kan lova att jag var svettig när vi gick därifrån... Max hade nämnligen sovit 3 timmar (!) vila och var überpigg när vi väl kom dit och röjde hej vilt. Vi fick lite nytta uträtt också. Han väger nu hela 10550 gram och var 80,5 cm lång,med andra ord en helt perfekt kille för sin ålder. Dessutom var hon imponerad av han kroppskontroll,samt alla ord han kan. Måste säga att det är himla trevligt att gå därifrån och känna sig glad och inte lättad, vilket jag gjorde när han var mindre då Eva som en räddande ängel som hjälpte oss med amning och andning och gud vet allt.

Vi är nu redan inne på fjärde kursen, så vi kallar oss pelikaner. Första gruppen hette Ankan, sen kom sjöstjärnan och senast var vi delfinen. Kurserna är himla dyra och kostar 1000 kr men det är det värt för oj så mycket Max har lärt sig. Om någon hade kommit till mig när Max låg i magen och sagt att strax efter att han fyllt ett år skulle han kunna simma korta sträckor själv så hade jag aldrig trodde dom orden. Men det gör han och han älskar vattnet, han bubblar, dyker hej vilt, han simmar och gör precis allt tänkas kan.
   Nu råkar det vara så att han har två blötdjur till föräldrar som älskar vatten och det gör väl sitt, för ingen av oss är rädda för att bli blöta och vi tror att han kan och klarar sig fint i vattnet, självklart med oss precis bervid så att han alltid känner trygghet.
   Mycket av det som gör att vi tycker att babysimmet är värt sina dyra slantar är att vi har en kanonbra ledrare, Jessica. Hon är trygg och vet vad hon gör, hon tvingar inte barnen men utmanar dom gärna att testa nya saker och vi litar fullt på hennes kompetens. Dessutom är hon trevlig och pratar likaväl med föräldrarna som med barnet. Hon ser till att varje barn får göra saker utefter sin nivå, vilket vi gillar då Max gärna vill lära sig nytt hela tiden och det låter hon honom göra, likaväl så finns det några mindre framåt barn i gruppen som hon låter få ta den tid som dom behöver.
   Jag tror att babysim är kanon för att lära barn tidigt respekt för vatten samt att vatten är kul. Men det är inte något som gör att det är det enda sättet för att få ett barn att gilla vatten, ingen av mig eller mina systrar gick på babysim och vi älskar vatten alla tre, dock så hade vi Toftastrand som närmsta granne hela somrarna så det har nog gjort sitt. Johan för sin det har simmat en och annan längd, han har tom tävlat i simning så han har en helt annan syn på vatten än vad jag har, jag ser vatten som lek och kul, medan han ser det som träning och inte riktigt lika kul. Dock så älskar han att vara med på babysimmet och därfår han se Max leka och att vatten kan vara riktigt kul.
Trots allt som är toppen med badet så finns det en sak som är riktigt jävla uselt och det är omklädningsrummet, fy fan va värdelöst!! Vårat sovrum är nästan dubbelt så stort och så ska det klämmas in ca tio mammor med knoddar som ska byta om och duscha i dom två duscharna som finns. Det är ju så man blir galen! Och då ska jag tala om att jag har ändå tur för oftast är Johan med och simmar så då tar han Max eftersom det är betydligt färre pappor där än mammor. Och som om detta inte vore nog så är det alltid så sjukt varmt inne i omklädningsrummet så att många väljer att ta på sig dom sista plaggen ute i kapprummet. WHY??? Kan inte kommunen fixa en bassäng som är varm nog så våra knoddar kan bada och ett normalt stort omklädningsrum där alla får plats och inte behöver stå i tio minuter för att vänta på duschen men en trött unge på armen???

I tisdags var jag inte med och simmade eftersom min axel har varit värdelös, så jag passade på att fota och filma lite istället. 

Läste på Ninas blogg om att hon är "Nina först och främst". Då tänkte jag på vem tusan jag är... Och jag kan lova att jag INTE är densamma som innan Max föddes, oj oj oj så jag har ändrats. Jag är lugnare, jag tar livet på betydligt större allvar, jag vill att varje dag ska räknas och att MITT liv ska levas som jag vill. Vi började i fel ände med att skaffa barn innan utbildning och hus, Max bara blev och det är vi så glada för. Dessutom så är det lite vi att göra som VI vill inte som alla andra tycker.
   Innan vi fick Max så var jag en tjej som älskade att träna, ofta och mycket. Men med en tung graviditet så kunde jag inte träna så mycket då ryggen sa sitt. Och när Max äntligen kom så tyckte jag att min tid var mer värdefull hos han än i en svettig lokal, träna kan jag göra när han blir lite större. Och jag inte behöver honom lika mycket som nu, ännu så är jag upp över öronen kär i honom.
   Jag kunde även sitta och fixa med naglarna i flera timmar varje vecka. Det gick många gånger Johan på nerverna men jag älskade mina fina naglar,nu är dom bara... Jag har nog blivit lat och lägger min tid vid datorn istället.

Jag har blivit sååå mycket lugnare, innan hade jag en släng damp om jag ska säga det själv. Då och då tittar dampen fram nu med, men inte alls lika ofta. Personligen gillar jag mina dampstunder. Lite som Pippi Långstrump som pratar om sina fräknar "jag lider inte av dom, jag gillar dom!".

Jag uppskattar att få vara själv på ett helt nytt sätt, jag verkligen njuter av att åka bil själv. Att få dra på en bra låt inte prata med nån. Likaså att ta en dusch utan att någon är i badrummet eller att en liten kille står och bankar på dörren. Så underskattat!

Jag får panik av bara tanke om det skulle hända Johan eller Max något, samt att jag själv är asskraj för att dö. Skulle blir vansinnigt besviken om jag inte fick följa Max genom livet.
Jag har kommit närmare min familj och då pratar jag om min mamma, pappa och systrar, något jag är makalöst tacksam för.

Så nog har jag ändrats sen jag blev mamma, trots att jag är CLARA med c och utan k, förutom på bloggen där jag kör med både. Jag tror att min mammaroll har skapat mycket av den kvinna jag är just nu, för just nu tillåter jag mig att bara vara mamma. En mamma som älskar att dela dagarna med sin son och allt vad det innebär. En mamma som ser till att mår inte hon bra så mår inte familjen bra, men att även hon kan behöva ge vika för att inte skapa krig i onödan. En mamma som älskar sitt nya liv som mamma för även om jag inte gått igenom alla åldrar och kriser som ett barn går igenom så känner jag mig nu efter snart 15 månader som en riktig mamma och jag önskar att vi en dag ska få fler fina knoddar som man kan få den ärefyllda uppgiften att få vara deras MAMMA, med hjärtat i halsgropen var och varannan dag.

• känna mig pigg.
• ha lite pengar...
• att nån vänlig själ kom hit och städade.
• JULEN, mest av allt längtar jag efter julen.
• en god middag på en resturang med Johan.
• Snö.
• snygga naglar.
• träffa alla vännerna som finns på fastlandet.
• att mitt novemberdepp ska gå över...
• att få sova en hel natt utan att få sällskap av en en liten kille som drar i mitt halsband mellan kl 6-8...

Nej det är inte ormar, spindlar eller råttor utan katter!! Fy fan för dessa djur och deras ägare! Jag har aldrig fattat poängen med att ha ett djur på halvtid, för det är just vad blir då man har utomhuskatter (inomhuskatter är en annan sak, dom straffar bara ägaren). Katterna kissar och bajsar överallt och speciellt i sandlådorna som INTE är gjorda för att bajsas i. Funderar på att själv lägga en korv där nästa gång nöden klämmer på.

Min rädsla för katter kommer med 100% från min mamma som också är skraj för katter och har smittat både mig och mina systrar, samt att jag med sunt förnuft räknat ut att dessa monster inte kommer från "the good side". För dom rör sig svinfort så om man sitter i en soffa så susar dom upp på ryggstödet och trycker sig mot en, obehagligt är ordet! Och nästa sak är ännu värre, när dom kommer med sina knivar till klor och ska "klättra" på ens ben, "hallå jag är inget träääd!" tänker jag då. Klorna är vidriga!!!
Sen så har dessa kryp hår till vansinne som vägrar sitta kvar på deras kroppar utan fastnar i ALLT! Och sen sitter det fast. Jo jag vet att det finns katter som "inte hårar" men vafan dom är ju ungefär snudd på obefintliga i sitt antal så dom räknas inte.
Till råga på allt så har dom små sakerna sylvassa tänder!! Och vad använder man sina tänder till?? JO BITAS!! Jag vill inte bli biten av något som helst djur och speciellt inte katter!!!
Utöver allt detta så har dom läskiga ögon som stirrar på en och säger "haha, DIG ska jag sätta klorna i och sen hygger jag dig i ansikter och så gnider jag mig så du blir full med hår!"
Dessutom har katter alltid fåniga namn som Tisse, Misse, Snurre,Sessan mm. Men så finns det dom med stil som döper sin katt till Birger, det tycker jag är cooolt!


Och sist men inte minst... Jag har än en gång fått det värsta bevisat om hur hemska dessa djur är. Så jag säger över min döda kropp att det komer in en katt vårt hem! Vidrigt!!!
Läs detta: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6094778.ab

MEN så vill jag lägga till att jag gör allt i min makt för att Max inte ska känna min rädsla och mitt hat mot katter,för jag vet att om så många männsikor väljer att skaffa katt så kan dom inte va superfarliga utan många tycks tro att dom är ett trevligt sällskap.



(jo just det, jag är ju allergisk mot katter också)

Idag har hela familjen haft en seg och lång dag tillsammans, jag och Johan hann tom se klart Romeo+Juliet som vi började på häromdagen. Sen har vi farit runt i våran nytättade bil i hela stan för att gör mängder med ärenden. Och så slutligen så är vi hemma igen och har precis lagt ett bud på en lägenhet, spännande värre!! Men jag gissar på att det kommer gå lika bra för oss som vanligt. Är det bara vi som fattat att det är sjuka överpriser på stans alla bostadsrätter??

Max är lite hängig, han snorar och är tröttare än vanligt.

Då blir det många Maxböocker kan jag lova. :-)

Nu ska vi baka en smarrig kaka eller vad det nu är som jag hittade i en kokbok.
Delar med mig av den senare.

Älskade pappa Göran firades såklart idag med att vi alla tre systrarna samlats hemma hos oss och bakat en äppelpaj och ett presentkort väntade på honom så att vi även Luftslottet som sprängdes blir av på bio när den kommer. Vi hade en trevlig fika och Max åt gladeligen pajen, vilket var första gången han fått smaka något liknande. Så mysigt när vi alla äter tillsammans.

Men vi började firadet av en pappa bra mycket tidigare än så, vi började redan klockan sju imorse... Då tyckte Max att det var dags för att ge  världens bästa pappa sin present. Som ett tecken på hur mycket vi älskar honom så fick han en mössa av oss som han vi visste att han ville ha och han var verkligen snygg i den. Så det vart lyckat. Och ikväll har vi gjort hemmagjord pizza som blev vansinnigt god och nu laddar vi inför veckans film som är min vecka, så jag har hyrt GOOD. Ska bli spännande och jag berättar sen vad jag tyckte om filmen.

Och så finns det en pappa som inte gick att grattas idag, min farfar. Så för honom tänder vi ikväll ett ljus...

Smarrig pizza lagad av mästerkocken Johan.


Syster Hanna leker affär med Max och Max älskade leken! Dom
Var så söta ihop.


Hemsk bild men jag måste ju visa hur förbannat bra jag har det.
Min 14 månaders unge ger mig massage. Så himla kul!


Och här har vi daddy of the year, pappa Johan i nya mössan.
Att ta en bra bild på dessa busfrön är en ren omöjlighet så såhär så alla korten ut.
Vi kan kalla det, personligt och inte uppställt. Hahaha!

Johan vi älskar dig och jag är så lycklig över att just du av alla män i världen är min sambo och Max pappa.
Vi älskar dig pappa Johan!

Som sagt, stopp i backen, prrr, halli hallå, var är världen påväg egentligen?? Läste precis på aftonbladet.se att en 11-årig flicka blivit mamma. Hon är ju bara ett barn!! Och vad är det för fel på en kille som inte fattar att det han håller på med är barnarov,även om han "trodde" att hon var 15. Jag bara inte fattar hur man som 19 åring kan ha sex med en 11 åring. När jag var elva lekte vi burken, gick på fiollektioner och dansade, vi pratade om killar men inte fan hade vi sex med dom!!

Moster Fia du fattar att det är hög tid för "det stora snacket" med alla barnen! Själv försökte jag ta det med Max nyss men jag känner inte att budskapet riktigt gick fram, får försöka senare ikväll igen, så att jag känner att "vi spelar på samma lag" så att säga.





http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6059557.ab

Ninas foto.

När jag blev gravid med Max satt jag och Johan som två frågetecken på nyårsafton och visste varken ut eller in, "jaha, ska vi två bli föräldrar nu?!". Vi kliade oss i huvudet och undrade vad sjutton som hänt. Som ni förstår så var inte Max planerad, han blev till mellan ett misslyckat spiralförsök och minipillerskit. Vi samlade fakta som små hamstrar om allt som skulle kunna tänkas vara bra att veta. Dom största frågorna var. 1; Var vi tvugna att flytta nu? 2; Vi behöver nog en ny bil? 3; Va fan är SGI som alla tjatar om??

Mitt i allt så stötte jag på några andra som var nygravida på familjelivs hemsida, vi började skriva i varandras gästböcker och så beslöts det att vi skulle starta en tråd istället för att göra det hela enklare, vi döpte den till Babisar på Gotland- sommar 2008. Det blev hela sex fortsättningar på den, eftersom alla trådar på familjeliv läggs ner efter tre månader. Och som vi skrev, vi skrev om allt. Det blev ett trevligt gäng som började fika ihop då och då. I början var det lite stelt men ganska fort lärde vi känna varann. Vi följde alla magor och så rätt som det var byttes magorna ut till bebisar, livs levande bebisar!!

Jag kommer ihåg en gång när vi skulle luncha på Joda, det blev tyst i lokalen när vi kom ca tio blivandes mammor med våra magar genom rummet. Den ena större än den andra. Vi pratade om våra förväntningar på förlossningen, hur våra respektive har förändrats allt eftersom magen växer, vi pratade om att våga tro på att barnet skulle stanna kvar i magen och att det mådde bra. Vi peppade varandra och var ett sådant gäng som jag önskar att alla min tjejkompisar en dag kommer få tillhöra.

En av anledningarna till att vi började ses var för att MVC (mödravårdscentralen) i Visby inte har någon föräldrautbildning för dom som föder barn på sommaren på vår underbara ö. För då ska personalen ha semester och dom har inte tid med dessa klumpiga föräldrar som råkat klämma in att dom ska få barn just då. Detta innebar att vi insåg att vill vi träffa andra blivande föräldrar så måste vi leta upp dom själva, för MVC var inte mycket att lita på. Dom anordnade bara en dag då dom smällde ihop hela utbildningen och alla satt helt tysta i aulan på sjukhuset medan BM Lotta berättade om hur barnet skulle klämma sig ut genom något som ännu idag känns som en omöjlig väg.

"Tjockisträffarna" som jag kallade mammagänget var enkla, kunde man inte så var det bara att skita i att komma men oftast ville alla vara med. Svårast blev det att ses när bebisarna fötts, för vilket fik vill ta emot 12 barnvagnar?? Det fick bli fika på korpen och efter ett tag när bebisarna blev mer rörliga delades vi mer och mer upp i mindre gäng och vi sågs mera hemma hos var och en eller på klapp och klang.

Jag kommer ihåg spänningen på familjeliv när den stora babyboomen gick i augusti, VEM skulle skriva att nu var deras väntan över? Skulle det gå vägen för alla? Vilket kön blev det?? Det visade sig att alla barn kom ut friska,trots att nästa alla förslossningar hade någon form av komplikation. Det blev mest grabbar och det var många som var närmare eller över fyra kilo.

TACK alla underbara mammor som följde min väg och längtan efter Billy som visade sig vara en Max.

Vaknade på rätt sida, hade sovit toppen hela natten.
Tog en dusch i lugn och ro, medan grabbarna ännu sov.
Åt en smarrig frukost med familjen.
Familjen gick ut och knuffade runt löv som flög runt.
Gick med Max på musiklekis, trevligt.
Gick hem igen till Johan och åt lunch.
Max sov länge och jag tog det lugnt.
Lillsis Hanna kom och vi tog en sväng på stan.
Tog bilen till biblan för att fika med Hanna o Max.
Hämtade upp Johan som haft lektion.
Åkte på en visning av en udda lägenhet, kul åktur.
Handla på coop.
Åt pizza till middag, smarr!
Myser med familjen.
Firar denna underbara dag med mys framför tvn.

Idag var vi på musiklekis och när vi kommer in i rummet ser man Julie stå där och bara skiner som en egen liten sol och ropar "Matzx Matzx" och pekar på Max. Jag blir verklig så stolt och lycklig när jag ser ett annat barn som i sån lycka ropar mitt barns namn. Max själv har inte riktigt fattat grejen med att ha en beundrare av den klass som Julie är, hon går efter honom och hela tiden hör man "Matzx" eller något liknade. Max tycker det är kul att leka med henne men inte mer än så, tror att han är ännu mer i stadiet parallell-lekar, när dom tycker det är kul att leka bervid varann men med inte tillsammans. Så jag ser så fram emot när dom kommer börja leka mer tillsammans.
Julie för övrigt är snudd på alltid glad, hon hänger med på allt och är en helt underbar storasyster till lilla Elis. Man kan säga att trots att hon bara är några månader äldre än Max så har verkligen funnit sin roll som storasyster. Hon hämtar nappar och tar hand om sin lillebror genom klappar och har ett vakande öga på honom.
Julie är med och är social till 1000, hon pratar och skojjar hela tiden. Så mamma Jenny och pappa Johan måste vara mycket stolta över sin fina tjej.

Fina tjejer både Jenny och Julie.

Först ska det kläs på för en promenad i vårat draghål Visby.

Pappa Johan Fixar vantar och Max ramlar hit och dit.

Fint hus.




Hela stan kryllar av fina dörrar.


Fontänen väntar på våren och sommaren.



Halloween högt uppe i ett fönster.



Johan med en sovandes Max i vagnen.

Botaniska trädgården,är lika fin på hösten men på ett annat sett.


Stora blad.

Underbara lavendel som jag ville ta med mig hem,
men Johan övertalade mig om att det var stöd så det blev inga...



Underbar ros.


Älskade ringmur.

Ja vad gör man inte när man fått julcravings redan? Man får köpa sig två korvar med risgrynsgröt, för vem vill stå och passa gröt en halv söndag?? Och så övertalar man sin karl att detta ska gå igenom genom att muta honom med köttbullemacka med rödbetssallad. Man kommer hem efter cykelturen med familjen till Ica Maxi och en titta på hästar på travet, sen är det bara att tända ljus överallt, jag menar verkligen överallt. Och sist men inte minst, julmusiken. Jag säger bara BJÄLLERKLANG!! Sen är det bara att köra på.

Lista på juliga saker:

♥ Levande ljus. (säger väl allt)
♥ Kanellukt, (inköpt ett ljus med denna doft idag, men det får nog vänta ett tag)
♥ Granlukt (ska fixas imorgon med Hanna)

♥ Pyssel till vansinne. (billigt och fint)
♥ Likaså hemmagjort godis. (samma här)
♥ Risgrynsgröt (självklart!)

♥ Goda vänner och familj (självskriven)

Några ojuliga saker:

• Alkohol (glögg och äggtoddy räknas inte)
• Folk som inte fattar att Kalle på julafton is the shit. (ger mig rysningar)

• Folk som bara klagar på allt som hör julen till. (hatar folk som klagar)
• Folk som byter sina julklappar. (det är värst av allt, tror jag.)