En sak som ofta fårvånar mig är hur marknaden för barnsaker ser ut och vem det är till för. Hur ska man som blivande förälder veta om man behöver en termometer till badbaljan eller om det bara är ännu en sak dom försöker lura på en för att tjäna pengar på människors ovetande. Igår läste jag en artikel i Vi Föräldrar om vagnar, eller snarare hur viktigt det är att barnet sitter emot föräldern och inte ifrån som flera vagnar är skapade idag. Dom hade flera olika punkter som visade på att det var bättre för barnet att sitta vänt mot föräldern bla för att känna trygghet genom att känna sig sedd, därmed faller även kommunikation in i bilden att skrämmande nog så pratar förälderar dubbel så mycket med barnet om det sitter vänt mot en. På en grupp av 20 barn så skrattade hälften av alla barnen som satt bakåtvänt under en promenad, men när samma grupp sen fick åka samma sväng fast framåt var det bara skrämmande nog en som skratta. Utöver detta somnar barnen lättare om dom sitter mot föräldern, vilket man kanske inte alltid uppskattar som förälder men det tyder ändå på att dom barnen är tryggare.
Det intressanta är varför man då överhuvudtaget tillverkar dessa vagnar där man inte har något val. Dom må va smidiga och dom coolaste vagnarna på marknaden, men det är väl inte bara för föräldern som man byggt dessa vagnar. Jag för min del upplever ofta att föräldrar glömmer varför dom är hemma om dagarna med sina små knoddar. Ofta kommer barnet i andrahand och det gör mig både arg och ledsen. Jag säger inte att jag är perfekt på något sätt alls, men för mig är det viktigt att Max blir stimulerad och mår bra, att han först och främst får göra saker som han tycker är kul om dagarna så får jag göra det jag gillar när det dyker upp tid. Just nu vill han helst bara gå med sin gåvagn, vilket kräver min fulla uppmärksamhet då han druttar omkull lite då o då, eller så vill han att vi ska "läsa" en bok, gärna den med Molly eller den med alla djur, då skrattar han högt. Tråkigt nog är klapp o klang slut för våren men annars är det något han verkligen gillar, jag med för den delen. Eller babysimmet, då vi verkligen utvecklas tillsammans som ett par, han och jag, han måste lita på mig och jag måste visa honom att jag litar på det vi gör och inte är rädd.
  Men allra bäst tycker han att livet är när han, jag och Johan ligger i sängen och busar, då är han som allra gladast.