Jag läste Ninas blogg och där hittade jag hennes syn på förlossningar och tänkte dela mig av mina. Så känsliga läsare bör inte läsa detta inlägg!!!




Myt eller sanning? Man blir gravid så fort det kommer in sperimer i kvinnan. På sin höjd tar det några månader att bli gravid, å efter det bör man börja oroa sig.

SANNING, iaf om ni frågar mig och Johan som inte ens hann lyfta på lakanen innan Max var på G. Ok, jag vet att det är lång ifrån alla som har det som vi haft det och jag kan lova att jag har i min lilla värld varit avis på alla som fått "göra barn", att få ta beslutet att NU vill vi försöka göra en egen knodd. Men jag är mer än glad som fått Max, han är ju trots allt det bästa som hänt oss.

Myt eller sanning? Det gör asont att föda, men man glömmer smärtan så fort barnet är ute.

Sanning och myt. Det var helt klart det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. Det gjorde såååå sjukt ont, jag var helt säker på att jag aldrig skulle överleva det hela. Därför är det lika sjukt att när man får upp knodden på bröstet så infinner sig ett lugn som ingen människa kan beskriva, av lycka, trötthet och chock, "hur i helvete kunde det göra så ont och vad faaan var det som hände??" Men så håller inte alla på i 38 timmar heller.....   

Myt eller sanning? Det är svårt att föda, man fattar inte hur man ska krysta, andas, hur man ska använda lustgasen osv.

Sanning och Myt! Krysteriet fattade jag inte eftersom det var noll kommunikationen mellan mig och barnmorskorna, undersköterskorna, samt läkaren. Lustgasen och jag fann varann direkt, hahaha! Nästa gång jag föder barn SKA jag ha lustgas från första värken, lustgas är livet! :-D Trots att jag spydde slut alla spypåsar så dom fick springa och hämta nya. Andningen gick fint hela första dygnet, körde hårt på profylaxandningen som vi övat på innan. 


Myt eller saning? Det gör ont att ta ryggmärgsbedövning och förlossningen avstannar då.

Myt. Inte ett jävla dugg om man jämnför med hur ont jag hade hela satans tiden i övrigt, minns inte ens att jag fick den. Så jag är nog inte rätt person till att svara på denna fråga, dessutom tog det mig något dygn för att fatta sen att den inte heller hade fungerat som den skulle, så de var bläää med det hela. Om förlossningen stannade av så kan jag ju bara säga att den var precis lika jobbig innan som efter (i min värld), hade igångsättningsdroppet på max redan innan.

Myt eller sanning? Blivande pappan kan inte göra så mycket under förlossningen och under barnets första tid. Då är det mamman som gäller.

Myt. Myt som fan. När Max väl kom ut sa jag hela tiden att det var Johan som födde fram honom. För i min värld gjorde han det, han kämpade som ett djur för att jag inte skulle ge upp, vilket var det enda jag ville de sista timmarna. På 38 timmar var han ifrån mig i tre minuter, för att köpa en macka. Annars fanns han vid min sida hela tiden, han hjälpte mig genom värkarna, skrattade med mig mellan värkarna och var det där stödet som varje kvinna skulle behöva när ett barn ska till världen. Sen var det hos Johan Max somnade om dagarna, inte hos mig. Johan gjorde verkligen med glädje allt som hör föräldraskapet till, varje blöja, promenad, kramar, amningshjälp. För när senila jag satt mig för att amma blev jag makalöst törstig och då kom Johan varje gång med ett stort glas vatten. Det är lycka.

Myt eller sanning? Det gör ont att amma.

Sanning och Myt. JA i början, JA i slutet.... Men i mitten kändes det knappt något, utan det var en riktigt mysig stund. Jag upplevde himmelriket dagen efter jag fick medicin mot svampen som så elakt hoppade in i mina bröst så jag skrek och grät av smärta varje gång jag ammade. INTE KUL! Men varje gång jag ammar tänker jag hur bra det är för Max och då får det göra så ont de vill.


Myt eller sanning? Vissa har oturen att få hemorrojder eller andra besvär efter förlossningen.

Sanning. Ja, nog finns det bekymmer efter förlossningen.....

Igår var våran lilla familj samt mamma, pappa och mina systrar bjudna hem till goa vänner till familjen. Där bjöds det på supergod mat samt dricka. Men eftersom att Max har en totalvirrig morsa så blev det till att åka hem redan vid tiotiden eftersom jag hade jordens värsta hjärnsläpp när jag packde Max saker hemma... Vilket resulterade i att han varken fick med sig tjocktröja, keps och annat bra att ha. Men men, nån gång ska man väl lära sig!

Idag jobbar Johan så Max och jag är hemma själva och vråltvättat typ tjugo (läs sex) maskiner!! Gud så skitig man blir av att va på landet. Och inget blev ju bättre av att vi hade även där glömt haklapp till Max, så ALLA tröjor är det käk på... Som sagt, nån gång ska väl även jag lära mig.
Måste erkänna att det var riktigt skönt att komma hem till lägenheten igen, Max bara njöt av sina leksaker och jag av att bara vara hemma. Så nu måste jag slita mig från datorn för att pyssla lite innan illbattingen vaknar igen efter sin mitt-på-dagen-lur. Har en hel del att packa till kvällen med Johans vänner.. Ska nog skriva en lista på allt som behövs.

Idag blir Max redan hela tio månader och han utvecklas i raketfart.
En lista på allt han gör och inte gör:

- Kryper i superfart och stoppar ner foten för att ställa sig upp men har så brottom vidare att han inte hinner ställa sig upp.
- Han går mellan möbler, bara han har något att hålla sig i.

- Skrattar så han kiknar när han får hålla ens händer och gå själv, eller när man busar med honom. Han har fått en riktig humor.

- Han äter mat själv, med spridning på ca en meter. Men "kladdar" inte ner sig själv iaf.

- Sjunger med mormor. Min mamma sjöng låter "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske" så slutar det med att man lallar och när mamma vart tyst så fortsatte han sjunga, vilket gjorde att vi satt som fågelholkar och trodde att det bara var en engångshändelse. Men det visade sig att varje gång mamma sjunger låter så lallar han så fort hon slutat. Samt att han gärna dansar medan han sjunger. Han passar så bra in på låten "thank you for the music".

- Han säger nu några ord, tatt (tack), mamma, pappa och några andra ord som jag inte kommer på nu. Han kallar mamma och pappas hund Ville för något som jag inte kommer ihåg nu, men när han säger det så är det ingen tvekan om att det är Ville han menar.

- Han älskar att vara på standen och vid havet. Att få bada fötterna trotts att det är iskallt i plurret, eller att få sitta i sanden med sin lilla hink, spade o kratta och bara pyssla.

- Han har sovit tre hela nätter i Tofta, men säg den lycka som varar, inatt vakna han fyra gånger och ville snutta, suck!!

- Har fått ett jäkla humör.... Tar man något från honom som han leker/äter blir han tokig. Det ska vi plocka ur honom!

- Älskar att sova i sin vagn om dagarna.



Idag ska vi fira Max på alla sätt vi bara kan med jordgubbar och annat som han gillar. För tänk va lycklig man kan va som har detta lilla energiknippe hos sig och att han dessutom är våran underbara kille.
Jag älskar dig Max!

Jo nu funkar internet även i Tofta, eller snarare Gnisvärd.... Så då och då kan jag slänga in ett inlägg. Tjohooo!
Men nu ska vi gå hem igen, till våran mysiga stuga.

Idag fyller min kusin Agge Bagge redan tre år. Så jag har snott mosters dator för att lägga in några ord här.
Har lite svårt att hajja att denna lilla man har hunnit bli tre bast!! Inte klokt! För tre år sen idag var det midsommarafton idag, Johan hade jobbat och vi skulle åka ut på landet för att träffa Johans kompisar, innan vi skulle åka sprang vi införbi Donken för en snabb hamburgare, där möter jag mina kusiner Emilia och Samuel med deras grannar (!). Dagen innan hade jag mött moster Fia med stora magen på sjukhuset och då var allt lugnt så jag frågade mina kusiner hur det var med dom. Till svar fick jag att "mamma var trött...." jaha sa jag och önskade dom en trevlig midsommar och gick där ifrån. När vi kommer till dörren fick jag ett lätt slag i bakhuvudet av Johan som skrattande frågade hur dum jag var, han talade om för blonda mig att troligen var det inte så att kusinerna inte var på donken med grannarna bara sådär på midsommarafton utan att det med största sannolikhet höll på att bli en kusin till. Så jag gick tillbaka till Emilia och frågade VAR Fia var... Då berättade hon som det var och senare på dagen fick vi reda på att lilla August fötts. Det känns som att det var nyss och nu är han ett helt barn som gör barniga saker hela dagarna, helt oooootroligt!


STORT GRATTIS AUGUST!!!

Nu drar vi till Tofta och beroende på väder å vind så får vi se när vi är tillbaks i stan.

Idag har vi haft ännu en skön dag. Först städade jag och Johan lägenhet lite snabbt, vilket var behövligt... Därefter kom Nina och Ville förbi. Så jäkla kul att se killarna leka med varandra. Jag och Nina babblade på om allt som hör livet till, precis som det brukar vara. Sen gjorde Johan lunch till killarna, mackisar, grönsaker o skinka. Max sa mums och Ville sa inte mums, men det gjorde Nina, hahaha. Därefter gick vi in till stan och så fick vi också äta, tillsammans med Robban och Catti. Himla trevligt! Och ikväll har vi varit hos svärisarna på middag, dom bjöd på grillat och jag åt sjukt mycket, så mega gott!!

Våran lilla illbatting har blivit rena drömmen, han kramas i mängder och är lugn o fin, såpass lugn o fin att vi tog tom tempen på honom... Men den var helt ok så nu njuter vi bara av lugnet (antagligen före stormen) och vad vi njuter, vi gosar och gör en himla massa mys. Så vi passade på efter att jag till slut klippt mig, vilket för övrigt var en riktigt trevlig stund. Trots allt så var det nästan skamligt att tänka tillbaka hur länge sen det var sens jag klippte mig senast (i november förra året!!). Men nu blev det av och nöjd blev jag, tjejen som klippte mig var trevlig och bäst av allt var att få håret tvättat. OMG va skönt det var och inte nog med att tvättningen var toppen så hade dom ryggmasage i stolen så det var skönt precis överallt samtidigt! Det är inte klokt vilka nymodigheter dom har, hahahaha! Jaja, håret blev klippt och tillslut kom jag hem och bestämde att grabbarna behövde lite frisk luft så vi gick till botansika trädgården, en av mina favoritplatser för övrigt. Där kan man mysa runt och bara älska livet. När vi fyllt på alla njutningsgropar i kroppen gick vi till Almedalen och där det inte direkt peace love and understanding.... ALLA fåglarna gick på en stackars kråka så den jag sprang i panik med Max i famnen för att slippa se detta mord. Det intressanta är ju att jag nu fått bevisat jag har empati för djur, även fåglar, vilket jag inte var helt säker på efter att ha önskat livet ur jordens alla fåglar så många gånger tidigare. Men när alla äckliga fåglar ger sig på en äcklig fågel mår jag dåligt och sprang därifrån och tänkte på något helt annat för att inte börja grina, som vanligt.....

Ja, så sorgligt... Nästan så jag sitter här o grinar. Men vem fan kan grina när det är så snuskigt fint väder ute?? Inte jag iallafall. Nä för jag skulle till frissan klockan 12 och där var jag och då säger den piffiga tjejen som jobbar där att "nej, det är ju inte idag utan imorgon", SÅ HELVETE HELLER!! Nog för att jag brukar ta fel på dagar, tider, år och praktiskt taget allt i min omgivning men inte är jag så korkad att jag tar fel på dagarna när jag var där igår och piffdamen sa att jag skulle komma "imorgon klockan 12", med andra ord = IDAG! Jag blev arg och sa att dom fick fixa det med en ny tid idag, så jag ska tillbaka till klockan två istället. VA FAN hur svårt kan det va???? Tydligen ordentligt svårt för vissa.
Andas in, andas ut, andas in, andas ut, andas in, andas ut.... Sådär nu känns det hela mycket mycket bättre.

När lilla Emma nu tog studenten var Elin min gamla elev från Roma skolan  hemma hos henne och hon påminnde mig om en present jag fick av klassen när jag slutade där. En av tjejerna som höll på med simning hade skaffat fram en rosa badmössa med alla i klassens namn på. Dessa ungar var inte vilka ungar som helst, utan mina goa ungar som jag var mentor för. En riktigt go klass. Jobbet på Roma är nog det bästa jobbet jag någonsin haft både schemamässigt och det man gjorde om dagarna, att leda och planera mängder med klassar så att dom skulle utvecklas och framförallt ha KUL på idrotten. Och kul hade vi alltid, stundtals skrattade jag så jag grät både med elever och lärare. Än idag får jag kramar av dessa ungar när jag möter dem på stan. Eller ungar o ungar, nu har ju faktiskt alla tagit studenten och det känns lite konstigt. Bäst av allt på Roma var att jag fick äran att leda en hel hög med tjejer och två killar på elevens val i dans och så vi dansade. På en termin fick vi ihop en hel show! Och vilken show sen, vi hade tre eller fyra föreställningar, minns inte riktigt... Och dom var så himla duktiga, dagen efter var vi i båda tidningarna och det var dom värda!

Till en början vill jag säga att jag är inte någon professor i familjekontruktioner eller liknade utan gillar bara att tänka mig in i olika situationer.

Till en början nr 2. Så är jag fullt medveten om att alla inte "beställer"  sina barn, för endel behöver man knappt fundera på att skaffa barn innan illamående, ömma bröst och trötthet är ett faktum. För andra tar det flera år innan det dyker upp ett plus på stickan. Men för dom som vill ha barn tätt och dessutom lyckas väntas en tuff småbarns tid men sen tror jag att det måste vara himla mysigt att ha barnen tätt i åldern då man kan göra så mycket mer med dom tillsammans, som att läsa samma bok för dom på kvällen, dom gillar samma typer av utflykter, eller bara det när man sitter hemma och pratar så är dom fortare på samma nivå. Även att man som förälder kan planera in läxor samtidigt och då göra det till en mysig stund, istället för att den ena av barnen "glöms bort". Själv tycker jag numera att läxor är grymt viktigt och kommer göra allt i min makt för att min ungar alltid ska ha gjort sina läxor. För med facit i hand förstår jag nu att det inte alls räckte med ett G  "och allt annat var bara toppen" som mina föräldrar sa när jag gick på högstadiet, det är där man lägger grunden för vilka betyg man ska gå ut gymnasiet med. Därför ska jag se till att oavsett vad Max och hans syskon säger om hur mycket han pluggat på så ska jag förhöra honom minst två dagar innan provet skrivs så det finns en chans att lära in det dom missat.
Åter till själva syskonstruktionen men tätt inpå. Kom att tänka på att det tidigare kanske lät som att det enda som är bra med att skaffa tätt är att man kan "smacka ihop" dom till en, men så menar jag absolut inte. Jag tror att då är det precis lika viktigt som om det är tio-femton år mellan barnen att man ändå tar sig tid med var barn för sig. Att varje barn får känna sig sedd. Men däremot tror jag inte på snacket om att man inte ska skaffa barn tätt för att det första barnet ska få tid för sig själv med föräldrarna, för då fattar jag inte varför man ska skaffa fler barn alls. Dom andra barnen kommer ju aldrig få denna chans och då är det orättvist mot dom.... Så jag säger istället, se varje barn för den person barnet är och älska och utvecklas tillsammans med det. Istället för att oroa sig för ordningen på barnen, var glad för att just dessa ungar kommit till en och lev med dem för det är dom värda och framförallt är man själv värd att se alla underbara stunder man kan ha tillsammans istället för att se allt man inte kan göra eller hur jobbigt saker blir. Saker blir precis så jobbigt som man vill att det ska bli, tycker man att det är jobbigt när dom små äter själv och det blir mat i hela köket så tro mig, det blir asjobbigt då att torka upp all kladdig blodpudding då, men om man ser istället den stunden man fick tillsammans vid bordet så gör det inte heller något att torka upp kladdet sen.
Eftersom jag inte har fler än ett barn kan jag inte heller svara på vilket som är "bäst", om det är att vänta eller om man pang på ska skaffa sin egen lilla hög av knoddar. Det enda jag tycker är att man ska som par ska vara överens om att man vill ha barn oavsett om det är första eller femte. Jag kan bli ledsen och besviken på hur lite makt mannen har när det kommer till ett av de största beslut man gör i livet. Men det kommer jag prata om en annan gång.
Syskon, är det en skyldighet till det första barnet? Inte fan är det det. Jag tror att om man inte vill som förälder ha mer än ett barn ska man inte skaffa fler heller. Men i min värld ska det finnas mer än ett barn i en familj. Jag jämför mig mer o mer med min egen mamma och inser att vilket sjukt stort jobb hon gjort för att få alla i våran familj att utvecklas och må bra. Jag önskar att jag får att över hennes styrka att orka vilja lyckas bli en så fullbordat bra mamma som hon blivit.
I våran familj är jag äldst, två och ett halvt år senare kom Julia, när jag skulle fylla sju kom Hanna och det är vi som är ungarna i våran familj. Julia o jag lekte jämt när vi var små. Visst var jag trött på henne när jag hade över någon kompis och vi lekte med våra dockor, men det var enkelt fixat, hon fick vara farmor som satt i ett hörn och hälsade på, hahaha.
Jag minns ännu den dagen när mamma och pappa berättade att vi skulle få ett syskon till, det var på en resa någonstans i landet och vi blev så glada att vi berättade det för alla där på resturangen. Det var ren lycka. Sen kom hon, lilla Hanna. Vi älskade henne och bråkade om vem som skulle få hjälpa till med blöjan o hålla henne. Hon blev en riktig lillasyster på alla sett. Det är kul att se tillbaka i livet och nu säga, shit va lamt livet hade varit om jag inte hade haft dessa två. Så för min del så vill jag självklart att vi ska någon gång ge Max syskon, iaf ett.
Undrar om jag sagt något vettigt alls, jaja. Jag fick iaf ventilera mina tankar lite om syskon.

För övrigt undrar jag om Julie har blivit storasyster eller hur det går för Jenny på andra sidan vattnet??? Hoppas den lilla vill stanna där inne ett tag till.

Idag skulle Johan jobba lite extra så Max och jag tog en sovmorgon till nio sen var det dags för smoootie frulla, vilket både jag o Max älskar!
Under tiden pratade jag med mamma som undrade om jag skulle med på loppis med henne o mina systrar, visst tänkte jag det låter great. Så jag tog en dusch med Max sittandes i sin stol tittandes på hans förvirrade morsa som dyblöt sjöng sånger för honom, sen ringde jag mamma och sa att nu tyckte Max  o jag att det var på tiden att vi skulle dra för att Max behövde sova. Men eftersom mamma inte fick tag på någon av mina systrar blev det bara hon, jag o Max.
Loppis har liksom aldrig varit mig grajj men det här var ingen vanlig loppis utan en kvartersloppis där massor av folk i samma kvarter ställde ut sina saker, så otroligt mysigt! Och sen va det inte klokt vad vi shoppade, en liten spis till Max för 40 spänn (!) med muggar och grajj, en liten ladgård med djur, 20 spänn (!) och en pulka till nästa vinter för en 20a den med! De var riktigt kul att shoppa så.
Om Eric Karlsson läser detta bör han sluta att läsa nu innan han dör av skratt (för de var faktiskt inte ett dugg kul!)

När vi kom hem ramla Max o bet sig så illa i tungan att jag fick springa ner till Sonja o be om hjälp, tack o lov slutade det blöda fort, men det var inte klokt vad det blödde först!
Sen vid tresnåret kom Johan och nu har vi kollat på resor till hösten, men man vet aldrig....

Nu ska vi hem till mina päron på middag, ska bli både trevligt o gott.

Trevlig helg på er!

Det finns dom som påstår att båda innehåller glas.....

Idag skulle jag och Johan rensa förrådet så vi hivade ut varenda pryl som fanns där inne och det är inte klok vad saker som fanns där! Det var tom så att en granne sa att vi kunde omöjligt fått plats med allt detta i vårat lilla förråd. Under tiden rullade vi ut en stor matta som Max fick sitta på i gräset och leka med några leksaker och rätt som det var lämnade han mattan och kröp så fint runt i grästet (UTAN att äta det) så vi var lugna och jobbade på som bara den!
Men rätt som det är får jag syn på att han håller något mot munnen, EN GLASBIT!!! Så jävla obehagligt. Jag inser att det var en nog en bit av en flaska och vi slängde den och Johan tvättade munnen på honom som för övrigt även var full med jord.... Sen tänkte vi inte så mycket mer på det, ända tills det slog mig när han helt plötsligt blev mega bronta ledsen att det kunde ha varit så att han redan hittat några andra bitar som han redan satt i sig! PANIK!!! Jag ringer sjukvårdsupplysningen för att höra hur man kollar om en unge svalt glasbitar utan att själv operera honom. Tanten i telefonen tyckte helt klart att vi skulle åka in till akuten. Sagt o gjort, så var vi där, igen.... Efter en stunds väntande fick vi träffa en trevlig läkare som kollade lite på honom och konstaterade att det troligen inte finns någon glasbit i magen på honom. Men allt känns fortfarande obehagligt. Det är ju faaan att han är så snabb jämt!!

Men nu är vi hemma igen och han sover gott efter en stooor portion gröt.
Ska snart gå o knyta mig jag med, men sitter här och tänker på en mamma-vännina som har det lite jobbigt med sin andra graviditet nu och har fått åka helikopter till linköping eftersom hon bara är i vecka 31 (tror jag). Håller alla tummar o tår för er!!

Den första låten säger allt om hur jag ser på livet och hur livet ser på mig, tror jag.... Hahaha!
Den andra låten får mig att bara känna lycka och den tredje tänker jag på alla timmar barngymnast jag dansat till denna låt .

 (lägg märke till Lilla gubbens klampande gång i början, visst känns den trolig! Hahaha)

Ikväll är Johan iväg med grabbarna o kollar på fotboll, såklart. Något jag självklart tycker att han ska göra för att han behöver sina vänner lika mycket som jag behöver mina. Men så stängde han dörren och ensamma hemma var jag och Max, vi busade som vanligt och rätt som det var kom min mamma och Wille (familjens hund) förbi. Lite besök var precis vad vi behövde, mamma busade med Max och jag njöt av att bara titta på.

Max hade snurrat en hel del inatt med så när han vakande runt åtta tog Johan honom så att jag skulle få sova en stund för mig själv. Och vad drömmer man då??? Jo att Johan först visade snoppen och några eksem han hade i samma område för min mamma!! Och dryga tre sekunder senare berättar han för mig när mamma ännu står brevid att han har fått ihop det med nån Teresa! Böööööl!!!! Då skrek jag i drömmen så högt att jag ville inte veta så jag tom vaknade. Jag störböla och ropade in Johan och Max till mig, fick jordens kärleksförklaring och allt känndes genast mycket bättre. Undrar ännu bara varför han skulle visa snoppen för mamma?? Vad än bättre var att jag har ingen som helst minne av vad hon sa när han gjorde det...
Sen gick vi upp o åt frukost, jag åt omelett o johan gröt.
Nu ska vi knalla in mot staden för att fixa lite grejs.

OBS!! Kom ihåg att detta BARA var en DRÖM och inte verklighet! Hahahaha!!

Ikväll vart det träning på Visby Träningscenter vilket var ett tag sedan sist. Tessan frågade om jag skulle hänga med och det är klart man hänger med! Så dit kom vi efter en spännande färd i Tessans bil. Sen var det bara att trampa igång och gud så vi snurrade, hoppade, svettades och inte minst tog i! (Idag hoppade jag bara in i en stackars tjej som råkade va lite för nära av min "träning", man kan ju inte lyckas snurra åt rätt håll varje gång) Men jag blev lika förvånad som vanligt, kondisen är bättre än någonsin och jag studdsar som en gummiboll, men så kommer styrkan och vad händer, VAD i hela världen HÄNDER, INTE ett smack, jag är som en disktrasa från -92! Det stavas P I N S A M T!!! En halv armhävning??? Man får ju skämmas!!
Tråkigt nog gick timmen på tok för fort och jag och Tessan drog oss in till relaxen, vi kröp ner i jacuzzin och bara njöt av denna underbara uppfinning. Det var så himla skönt att ha lite tid bara för sig själ, men allt gått har ett slut, när vi inte pallade med det nästan 100 graders vattnet (det känndes så men på poolen stod det något om 39 grader men det kan bara inte ha stämt....) så drog vi oss hem efter en riktigt trevlig stund med riktigt tjejsnack.
Men lyxen tog inte slut där, jag kom hem till en underbar liten kille som ville kramas massor och till en sambo som fixade smarrigt fika och nu sitter man här och bara känner hur jäkla bra man har det.

Ni är för roliga, att jag tog kort just den dagen var för att ca 340 dagar om året är det så stökigt där att man får ångest av att bara tänka på det. Inget annat, men vi ska nog bli bättre på att ha det rent o fint, blir så mycket roligare då. Hahaha!
Och nej till Anonym och Nina.... Har är ju för farao född den 26 augusti!!! Jag är väl ingen elfant heller?!!

---

Idag har hela familjen varit på babysim, precis lika mysigt som vanligt. Och nu har vi STOR städning/plockning och fixardag. Sen ikväll ska jag o Tessan träna aerobic styrka. Tråkigt nog blir det ganska sällan vi tränar ihop men ikväll ska vi göra som förr i tiden och bubbla (bada jacuzzi) efter passet. Ser såå fram emot det!

Max är i full fart med att säga nya "ord", bara idag har han sagt bampa (lampa), bapp (napp) och både ja o nej (dock inte på en å samma gång). Tidigare har han även sagt vovve, gott, mamma o pappa. Är så himla kul att höra honom kommunisera. Jag försökte lägga till lite stödtecken som man använder på endel förskolor men jag ska nog ta och låna en bok med tecken om det ska bli någe fason på det hela. Jag tror att det kan vara bra för honom eftersom han som jag älskar musik och rytmik, så min tanke är att om jag har svårt för språk men har lätt för tecken så har kanske han det med, det kan ju inte skada iaf. Iof så slog det mig nu att han med största sannolikehet inte har svårt med språk med tanke på att "pratar" redan vid 9 månader ålder....


men man kan ju inte prata hela tiden, ibland hänger man bara vid soffbordet med en
god bapp i munnen, :-)

Det är fasiken va man kan bli besviken på människor som står en nära ibland. Men vem orkar vara sur när hela familjen Törngren/Ekengren har sommarlov?!

Så idag har vi:

- Gått en prommis.
- Fixat en vagn som vi ska sälja på blocket.
- Fikat smarrigt fika hos mamma o pappa.
- Röstat.
- Handlat.

Orkar inte säga mer nu än att ja känner mig arg och besviken.

För nu vägrar han att sova, milt sagt! Så nu har vi fullt röj här med en helt slut mamma och en pappa som ser ut som ett frågetecken.
Vi vill ju själva knata i säng så vi hinner sova lite innan the big day är här, dagen då lillasyster Hanna tar studenten, har inte fattat riktigt exakt när det var som hon blev så stor... Så snälla håll tummarna för att vädret kommer va på alla glada studenters sida, det är dom värda. Ok jag vet några tjejer det kan få regna på men vem fan okar va hatisk en dag som imorgon.


En helt annan sak, huuu vad jag kan bli trött på folk som utnyttjar andra för att vinna på det själva. Så jävla låg att göra så, speciellt när man ljuger. Problemet är att dom nästan alltid åker dit och det är väl det som är det fina med kråksången.

Appropå sång... Ikväll sjöng jag flera låter från Kristina från Duvemåla för Johan och Max medan Max åt sin kvällsgröt, själv tyckte jag att det gick riktigt bra, skulle kunna sätta upp en den helt själv i alla roller. Texterna är ju bara så genomtänkta och storryn är fantastisk. Önskar verkligen att samma gäng på Cirkus i sthlm skulle sätta upp den igen, så att jag skulle kunna få se den en fjärde gång, men då skulle jag ha tagit med mig Johan för att han behöver kulturera sig lite mer. Själv spelade jag fiol idag för Max som hoppade i sin säng av glädje, allra bäst gillar han Gotlänsk brudmarsch.

Nu har han sovit sen klockan 10!!! Känns i allt lugn nästan lite oroväckande....
Så jag har hunnit.

- vika tvätt
- stykt gardiner
- hängt gardiner
- ätit lunch
- suttit vid datorn
- städat lite här o var
- njutit av lugnet
- funderat sisådär en miljon gånger om jag ska gå och väcka honom
- tagit beslutat att om han sover så behöver han nog det...
- funderat på vad jag gjorde hela dagarna innan han kom till världen
- filurat på om jag ska fixa mina naglar eller inte, tror jag gör det nästa vecka när Johan är hemma.
- planerar hur vi ska fira att Johan fått sommarlov (samma sak som klarat flera kurser med bravur!), nån resturang blir det nog, han ska få välja.
- planerar en sväng till ÖB, får se om man hittar nå kul, det vet man inte förän man är påväg hem igen.

Idag var det dags för att ta kort på hela familjen under ytan på babysimmet. När jag fick se första kortet skratta jag så tårarna nästan rann, Johans hår... Ja, vad ska man säga, ser ut lite som att han satt fingrarna i eluttaget. Och inte bara håret utan ögonen likaså. Själv såg jag ut som en guppi. Den enda som såg bra ut var Max, som vanligt. Andra kortet blev betydligt bättre på oss alla tre. Ser fram emot att få det så vi kan göra något kul av det.
I övrigt var det lika trevligt som vanligt att gå dit och kvalitétsplaska lite. Kan bara känna att det är väl invensterade pengar, dels för att vi som föräldrar får en chans att se hur otroligt mycket våran lilla knodd klarar av och dels för att Max tycker att det är kul och han lär sig hantera vatten under respekt.