Ikväll var vi en sväng i tofta för att äta middag med min familj. Himla trevligt var det. Värre var det sen när vi skulle ner till panget för trubbadur kväll. Allt var fridens och Max hade tröttnat på att va i famnen så jag gick till det lite större öppna golvet så att han skulle få krypa där. Alla som gick förbi pratade med honom och så kommer en man, jag tittar på honom då han tittar på mig och jag säger tydligt, "du ser honom va?" och pekar på Max, jag upprepar samma ord men inser då att karln är dygrak och kommer krossa min son! Så precis när han ska trampa rätt på honom drar jag gubbfan i armen allt jag orkar, han vägde en bra bit över hundra och lång var han. Där stod vi. Jag i panik och han mumlade att allt var lugnt, SÅ FAN HELLER ATT DET VA, MIN SON HÖLL PÅ ATT KROSSAS AV DETTA ÄCKEL! Jag vågade inte släppa gubben men så gjorde jag en störtdykning och plockade upp Max. Gubbfan vinglade bort till baren och kvar stod jag knäckt av det som precis ägt rum. Hans vänner blev helt tysta men fortsatte strax sin fest. Man skulle kunna tro att det var ett gäng a-lagare men icke. För en ur detta lilla gäng var min gamla rektor på en förskola som jag jobbade på ett tag. Fy fan va jag hatar fulla människor och fulla gubbar! Jag lärde mig en läxa att aldrig någonsin mer sätta ner Max på golvet när det finns okända folk i samma rum.