En makalöst liten krabat.
2009-07-28 @ 22:51:28
Idag fick vi äntligen träffa lilla Elis som nu redan blivit en månad, man ack så liten ändå. Nu vägde han hela 2,5 kg! Det är skrämmande att Max vägde näst intill 2 kilo till när han föddes. Måste säga att Jenny och hennes Johan har gjort ett fantastiskt jobb för nu har dom två små knoddar med dom fina namnen Julie och Elis.
Detta innebar att jag och Max körde själv ända ut till dom i Martebo bland varningsskyltar för kor och lastbilar som höll på att knuffa oss i diket. Dessutom låg polisen mig i häcken HELA vägen in till stan, nervös så in i vassen var jag.
Väl hemma hos den mysiga familjen lekte Max till 1000 med Julies saker, hon var inte lika förtjust i att Max var och hälsade på som Max. Carola var där med magen i vädret och Leia som var lika blyg som vanligt, ända fram tills hon fick syn på att Jenny lade upp kakor, då fanns det ingen som helst blyghet kvar.
Hur liten kan en människa va??? Det är inte klokt, livets mirakel.
Här är vackra Jenny med lilla plutten.
När vi kom hem insåg jag att Max hade skurit sig på en vas hemma hos Jenny i ena fingret så han hade blod i hela handen, samt på kläderna, samt på mina shorts. Min stackars stackars lilla prins! Så det fick bli att leta fram ett plåster som jag köpte på IKEA "in case of emergency" så att säga. Max tyckte inte att det var så roligt att tvätta handen men plåstret gjorde susen, dessutom tyckte han att det såg gott ut så någon timme senare hittade vi det i munnen på honom.
Och när vi inte plåstrar fingrarna leker vi kanin med ett par byxor.
Detta innebar att jag och Max körde själv ända ut till dom i Martebo bland varningsskyltar för kor och lastbilar som höll på att knuffa oss i diket. Dessutom låg polisen mig i häcken HELA vägen in till stan, nervös så in i vassen var jag.
Väl hemma hos den mysiga familjen lekte Max till 1000 med Julies saker, hon var inte lika förtjust i att Max var och hälsade på som Max. Carola var där med magen i vädret och Leia som var lika blyg som vanligt, ända fram tills hon fick syn på att Jenny lade upp kakor, då fanns det ingen som helst blyghet kvar.
Hur liten kan en människa va??? Det är inte klokt, livets mirakel.
Här är vackra Jenny med lilla plutten.
När vi kom hem insåg jag att Max hade skurit sig på en vas hemma hos Jenny i ena fingret så han hade blod i hela handen, samt på kläderna, samt på mina shorts. Min stackars stackars lilla prins! Så det fick bli att leta fram ett plåster som jag köpte på IKEA "in case of emergency" så att säga. Max tyckte inte att det var så roligt att tvätta handen men plåstret gjorde susen, dessutom tyckte han att det såg gott ut så någon timme senare hittade vi det i munnen på honom.
Och när vi inte plåstrar fingrarna leker vi kanin med ett par byxor.
Kommentarer
Postat av: Jenny
nejnej! Då var det därför han blev ledsen i hallen, inte för att jag tog bort vasen ju..stackars liten!
Hua, trodde hemmet var barnsäkert jag =/
Vilka fina bilder förövrigt! (förrutom det faktum att jag fortfarande ser gravid ut.. =P)
Hoppas vi får hälsa på hos er snart också!
Trackback
