(här skiter vi att skryt luktar illa, för just så känner jag mig nu)

Idag har jag haft en underbardag med min son.

Han vaknade på samma stålande humör som man trodde var omöjligt men han gör det banne mig varje dag.
Vi åt frukost, därefter var det dags för att gå till babysimmet... Där sket min planering sig kan man säga. Så jag fick springa halva vägen med vagen som Bambi på hal is.. Nästa vecka ska jag va lite mer i tid.
På med badkläder och ner i plurret. Max älskar verkligen att bada, så att fördriva den stunden vi har i vattnet är ganska enkelt. Dessutom får han och jag kvalitétstid så det heta duga.
Efter ett stökigt omklädsrum fullt med mammor och bebisar kom vi till slut iväg. Jag och Tessan gjorde sällskap medan grabbarna sov i vagnarna. Väl hemma slängde jag på lite mascara för att sen knalla in till stan för att luncha med Johanna som jag lärde känna på gravidvattengympan och Lee. Johannas Tilda är en cool liten tjej, hon går helt själv och allt möjligt fast hon föddes den 6 juli (om jag kommer ihåg rättt). Tycker lite synd om Lee som är bondgårdsvakt och hade hittat en höna död i hönehuset (eller vad det nu kallas). Har aldrig tänkt tanken innan på var man gör av en död höna. Hihi! Snacka om att det finns bekymmer som man inte ens känner till och tur är väl det!
Efter en mycket trevlig lunch gick jag och Max hem för att bara mysa, han har blivit så himla rolig, man kan riktigt busa med honom nu. Mitt i buset kom Johan hem från skolan och vi hade tänkt åka och kolla på aktionen med ett företag som har badrumsgrejjer och sånt, men fy fasen va arg jag vart där. Huset var fullt med otrevliga gamar som fick oss att gå därifrån raskt värre. Så vi passade på att hälsa på Johans pappa i hans lilla trevliga butik Bli Mera. Efter en liten bilresa runt i stan med världens gladaste unge och världens gladaste föräldrar kom vi hem och så fortsatte vi i samma anda.
Tillslut var Max så trött att han inte ens kunde räkna till 10.... hmm, tror att han kommer lära sig det snart... Så kom vi iaf till den berömda mjölkersättningen, suck. Man blir så besviken när han tog den så fint när vi började med den men efter han blev sjuk så sa han tydligt nej tack. Men ikväll, efter att jag visat hur gott jag tyckte det var genom att lotsas dricka själv så tog han den och slukade den rätt upp och ner. Bra jobbat där mamma Clara!
Så nu sitter jag här och känner mig nöjd och glad med livet för det kan bara inte bli bättre!

Så från mig till er..

                                    Carpe Diem