Nu har Max haft feber sen i natten till torsdagen.... Och jag tycker så fasligt synd om han, han är liten, ynklig och behöver mängder av kärlek, speciellt av mig. Vilket han självklart får, själv svettas jag som en gris om nätterna när jag har en liten kamin liggandes på mig. Utan alvedon vill han inte äta, eller göra något alls. Men med denna makalösa lilla patron så blir han stundtals NÄSTAN sig själv för korta stunder och då passar vi på att trycka i honom mat och mutar med Festis. Tycker såååå synd om honom! Skönt bara att vi inte är dåliga så att det finns några av oss som kan ro detta skepp.