Känner mig som Sally från ett program för gick för flera år sen på TV som tom hette Sally tror jag... Iaf så brukade hon säga att utan henne så skulle världen va "lite futtigare" och de är precis så man känner om Max. För han gör livet så mycket mera värt att leva, att bara få vakna på morgonen av att höra hur hanligger och leker i sin säng och bara pratar och sjunger i ett. Sen hur han dagarna i ända skrattar, busar, snackar, myser och bara är gör att man förstår livets mening.  Har aldrig tidigare varit så stolt och glad över att få höra någon rapa eller att mitt under en middag lägga jordens största bajs genom alla kläderna som när min unge, vår Max gör de.
Vi satt och skrattade åt hur tidigt vi hämtade ut vagnen.... Typ i slutet av juni!! Men jag förstår varför och den känslan slog mig igen när jag kollade på blocket efter en babyvakt hur pirret i magen inför att få träffa denna nya människa som ska bli en den största delen av sitt liv. Den är den enkelt beskrivet, underbar.